För ett tag sedan publicerade jag en Mats Mening med rubriken ”Att ge politiken ett ansikte”. Texten handlade om vikten av att partierna tidigt startar sina nomineringsprocesser, så att framförallt nya kandidater hinner bli kända innan valet 2018.
Det är faktiskt en skyldighet gentemot väljarna, dessa måste ju veta vem de ska kryssa för på valsedlarna. För med dagens personvalssystem har alla oavsett placering på listorna möjlighet att bli valda om väljarna utnyttjar sina möjligheter att kryssa en speciell kandidat.
Alla partier i Sverige upplever ett minskat intresse för politiskt engagemang från medborgarna. Konstigt, eftersom många anser att de inte kan påverka, men samtidigt inte utnyttjar möjligheterna som finns.
På insändarsidor och olika debattforum frodas ofta ett nedlåtande förakt för det politiska arbetet och alla vet hur allting ska skötas, bara man slipper ta ansvar själv. Synd, för det är en stor kompetensreserv som går förlorad.
Så nu när partiernas nomineringsprocesser snart startar har alla tyckare möjlighet att anmäla sitt intresse och ställa upp för samhällets framtida utveckling.
Är man osäker på vilket parti som ligger närmast de egna åsikterna finns det ännu tid att kolla upp de olika partierna och besöka partimöten. För i dagens politiska liv med allianser och samverkan kan det ibland vara svårt att uppfatta nyanser och skillnader hos partierna.
Men partierna måste ta bättre hand om sina kandidater. Många olika undersökningar har efter de senaste valen nämligen visat att många förtroendevalda lämnar sina uppdrag innan mandattiden är till ända.
Vid halvtid i mandatperioden efter valet 2010 synade TT problemet och fann att nästan tio procent av de förtroendevalda i hela landet lämnat sina uppdrag.
Orsakerna till avhoppen varierar, men många fritidspolitiker upplever en stark känsla av ringa möjlighet att påverka, en aldrig sinande ström av interna partimöten och sena kvällar med mera.
Men de har också framkommit att man inte ångrar tiden i den politiska hetluften, eftersom det gett stor insikt i samhällsapparaten och att man vuxit som person.
En fråga som nästan alltid nämns är den enorma tidsåtgång som krävs för att sköta politiska uppdrag på ett korrekt sätt. Kanske går det att rensa bort en del interna partimöten och hitta andra arbetsformer?
Uppdragen kanske dessutom ska spridas på fler personer? Nu är trenden istället att rationalisera bort och slå ihop nämnder. Detta kräver färre förtroendevalda, men ger också sämre demokrati. Någon avhoppad politiker föreslog dramatiskt införande av ”politisk värnplikt”, vilket innebär att alla medborgare under någon tid av sitt liv ska inneha ett politiskt uppdrag.
Om två år är det val. Hoppas att man inom partiorganisationerna funderar över arbetsvillkoren och inte är främmande för ett ordentligt nytänkande.
För det är viktigt för demokratin att det upplevs som meningsfullt och positivt att inneha ett politiskt uppdrag.
Vässade visionärer får inte tröttna efter en halv mandatperiod!