Har verkligheten nu börjat överträffa dikten?
Det är svårt att se det som just nu utkristalliserar sig i Donald Trumps stab som annat än en ordentlig röra.
Inom fiktion gestaltas gärna amerikansk politik som något kaotiskt där ett rafflande politiskt spel äger rum.
I det som nu i verklighetens Washington utspelar sig verkar skillnaden vara att de märkliga, interna turerna äger rum inför öppen ridå.
Under våren tog en rekryteringsprocess vid då kommunikationschefen Mike Dubke i maj sade upp sig.
Under hela processen förordade Trump finansmannen Anthony Scaramucci att ta över och detta trots att flera tjänstemän avrådde med hänvisning till bristande kompetens, vilket flera amerikanska medier rapporterat.
Presidenten körde i alla fall över kritikerna och Scaramucci tillträdde häromdagen.
Scaramucci har länge profilerat sig som frispråkig och det har inte varit vänliga ord han riktat mot Trump de senaste åren.
Såväl retorik som politik kritiserades tidigare hårt, men med forna uppdateringar i sociala medier raderade tillträdde han alltså för tio dagar sedan.
Ett tillträde som inte var odramatiskt. Vita husets kanske tyngste presstalesperson Sean Spicer sade upp sig i ren protest fredagen 21 juli. Spicers halvår på en så tung post är ingenting mot de tio dagar Scaramucci själv visade sig få.
Att sparka honom blev nye stabschefens John Kellys första åtgärd, rapporteras det om.
I en intervju med New York Times under förra veckan hann Scaramucci nämligen både anklaga förre stabschefen Reince Priebus för att vara galen och hoppa på chefsstrategen Steve Bannon med ett oerhört vulgärt könsordsspråkbruk. Vi talar här om en person som på presidentens begäran var högsta ansvarig för kommunikationsfrågor i Vita huset.
När avgångar, avskedanden och öppen smutskastning under dessa sommardagar tätt äger rum blir det mer uppenbart än någonsin hur svag ledare Trump är.
Under förra sommarens valrörelse försökte en del lugnande poängtera hur Trump, vid vinst, i någon mån skulle flyta in i systemet.
Tjänstemän skulle se till att tillvaron blev åtminstone stabil. I den beräkningen ingick förmodligen att presidenten faktiskt skulle hålla sig till det politiska och hålla sig bort från alltför hårt detaljpetande i arbetsgivarprocesser.
Det är mycket nu. Politiskt sett är sommaren betydelsefull ur amerikanskt perspektiv. Utredningen om rysk inblandning i själva valrörelsen tuffar ännu på och parallellt pågår processen att verkställa än hårdare sanktioner mot just Ryssland.
Läget just nu kräver koncentration och ordning för att kunna upprätthålla diplomatiska balansgångar internationellt.
I sammanhanget är det därför viktigt att tänka på hur tung makthavare USA:s president är för omvärlden och inte minst Europa. Agerande och attityd påverkar, ställningen är helt enkelt så pass stark i formell bemärkelse.
En så pass instabil stab som dagens borde oroa oss alla.