Varför skulle Miljöpartiet vilja gå till val tillsammans med Socialdemokraterna?
Det är en fråga som är värd att ställa.
Först gick Socialdemokraterna och sedan Miljöpartiet ut och sa att de skulle gå till val var för sig och inte som en del i ett samlat regeringsalternativ.
Det fick många att fundera över hur klimatet egentligen är i regeringskretsen. Flera kommentarer gav också intrycket av att detta var något som Socialdemokraterna kunde välja och att det var ett besked som Miljöpartiet borde ha något emot.
Det är nog ett felaktigt perspektiv. Frågan är vad Miljöpartiet har att vinna på att gå till val som ett samlat alternativ med Socialdemokraterna.
Det är ju knappast så att samregerandet med Socialdemokraterna i Rosenbad varit konfliktfritt, vare sig i regeringskansliet eller internt i Miljöpartiet.
Stora ord före valet har ersatts av betydande eftergifter efter valet, där frågan om Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten i Tyskland är det tydligaste exemplet. Att regeringen dessutom gång på gång intar en allt mer restriktiv och i vissa fall repressiv hållning till flyktingar och invandrare måste också kännas ont i många engagerade miljöpartihjärtan.
På nationell nivå har det blivit självklart att räkna Miljöpartiet till vänstern, men runt om i landet är det långt ifrån tydligt.
Går man ned en nivå från riksdagens polariserade politiska klimat och ser på hur det ser ut på regional nivå runt om i Sverige, ser man att Miljöpartiet ofta styr med allianspartier.
Sveriges näst största region, Västra Götaland, är ett exempel på ett sådant styre. Miljöpartiet har gått in i fasta samarbeten med Moderaterna, något som på nationell nivå varit tabu för partiet. Om den öppenheten finns på nationell nivå ger det nya möjligheter för Miljöpartiet efter valet 2018.
Visst kunde man tänka sig att det vore naturligt att en regering sökte stöd för att bli omvald, men detta är en nödregering sammansatt av den största konstellation som inte fick en majoritet av riksdagen emot sig. Regeringens chans att få ett ökat stöd verkar inte heller särskilt stor.
Det grundläggande är vilken politik en ny regering ska föra. Där finns det en, i brist på andra ord, mer borgerlig inställning i Miljöpartiet, eller i varje fall i delar av Miljöpartiet, än hos Socialdemokraterna. Det handlar till exempel om synen på företag och valfrihet. Det gör att det borde gå att hitta fram till en gemensam politik tillsammans med Alliansen. Och när nu alternativet med en regering tillsammans med Socialdemokraterna har prövats, är det svårt att tänka sig att en regering med Moderaterna och de övriga Allianspartierna skulle innebär så mycket större prövningar.
Därför är det naturligt att Miljöpartiet går till val som enskilt parti, för varför skulle de vilja släpa på ett betongsänke i form av Socialdemokraterna i valrörelsen?