Det är nu över 20 år sedan vi senast fick en stor blocköverskridande skattereform. ”Århundradets” kom den till och med att kallas. Den innebar bland annat att marginalskatten, skatten på den sist intjänade hundralappen, sänktes från drygt 80 procent till 50. Momsen blev enhetlig och på 25 procent. Principen som reformen byggde på var likformig beskattning av inkomster och konsumtion och kapitalinkomster fick en skattesats på 30 procent oavsett inkomstens ursprung.
Sedan dess har mycket hänt. Värnskatt infördes i mitten av 1990-talet för att sanera statens finanser. Och momsen har differentierats i en rad olika steg. Sänkt matmoms, lägre moms på resor och lägre moms i skidliften. Och sänkt moms på restaurangbesök. Förmögenhets- och gåvoskatt har avskaffats liksom fastighetsskatten, även om den ersatts av en kommunal avgift. Bland annat.
”Skattesystemet har återigen blivit en schweizerost och ett eldorado för olika särintressen och skattekonsulter”, skriver nu Saco i en ny rapport som presenterades vid ett seminarium förra veckan och där poängen är att en ny parlamentarisk skatteutredning bör tillsättas.
Tanken är att staten ska ta ett helhetsgrepp på skattesystemet. I dag har Sverige EU:s högsta skatter på arbete och världens högsta marginalskatter. ”Det minskar i sin tur drivkrafterna för utbildning och ansvarstagande och måste förändras om vi ska klara den globala konkurrensen”, skriver Saco i sin rapport.
Redan i förordet konstateras att responsen från det politiska systemet på tidigare utredningspropåer har varit ”ljummen, för att inte säga direkt sval”. Annat var det just före skattereformen 1991 då det politiska trycket var hårt att något måste göras. Och den gången var just Saco och dess dåvarande chefsekonom Jan Bröms en av de mer tongivande tillskyndarna.
Varken Alliansen eller de rödgröna tror att det skulle finnas någon parlamentarisk möjlighet för en skatteuppgörelse. Ingen tror sig ha något att vinna på en sådan. Alla reformer som gjorts har skett i samband med kriser. Det är bara i den politiska retoriken som det är ”tomt i ladorna”.
Synen på skatter skiljer sig naturligtvis mellan partierna och blocken i den svenska politiken. Men många gånger stämmer inte heller politikernas syn på vad som är ett bra skattesystem med vad forskarna och forskningen anser.
Vid seminariet noterade en annan av paneldeltagarna, professor Lars Calmfors, att det troligtvis kommer att behövas ett ökat skatteuttag, bland annat för att vi lever allt längre. Frågan är hur det ska göras på bästa sätt. Egentligen borde ekonomerna bilda ett eget parti. Problemet är dock, menade han lakoniskt, att ingen skulle rösta på ett sådant parti. Och det är väl där dilemmat ligger: det som är optimalt utifrån ekonomisk teori är kanske inte det som är ”politiskt möjligt”.
Det kommer att även i fortsättning göras förändringar i skattesystemet. Och en stor parlamentarisk utredning vore inte fel. Men om inte viljan finns för det i parlamentet så lär det inte ske. Inte förrän vi får en rejäl kris.