På Gotland finns 237 lokalpolitiker med olika uppdrag.
Av dem jobbar 230 på sin fritid. Alltså efter jobbet, efter skolan eller efter att barnen är lagda.
Sju av de 237 har politiken som jobb.
Jag vet, jag har skrivit om det förut och det kan upplevas som tjatigt. Men tjatiga är också de återkommande påståendena om att politiker är högavlönade och privilegierade människor som lever i en annan värld.
Jag kommer att fortsätta tjata om politikens villkor så länge dessa myter sprids.
Sju heltidsanställda politiker är en ganska kraftig ökning från förra majoriteten som hade fem regionråd. Å andra sidan ger det förutsättningar för att göra ett bättre jobb och kraven på politiken kan ställas högre när det finns gott om resurser att lägga fram väl underbyggda förslag till beslut.
Frågan är om vi har råd till en sådan generös ökning när det dras ner på tusenlappar ute i verksamheterna. Som alla vet är det enkelt att utöka ramar, väldigt svårt att dra in dem när de väl finns där.
Men dessa sju som är politiker på heltid är en sak.
Låt oss istället rikta fokus på majoriteten, de 230 gotlänningar som frivilligt tagit på sig rollen som samhällsarbetare för oss alla.
I dessa tider när de flesta frågar sig ”what´s in it for me” (vad får jag ut av det för egen del) är det nästan overkligt att det finns så många som väljer att jobba ideellt och dessutom, ofta, få en massa oförtjänt skit i form av svepande politikerförakt.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) har analyserat statistik från SCB och ställt samman denna till en rapport som visar hur de förtroendevalda i kommuner och landsting ser ut.
Ålder, civilstånd, yrken och andra faktorer har vägts in för att se hur pass väl politikerna företräder allmänhetens övriga sammansättning.
Här har också väljarnas förtroende mätts och för Gotland ligger förtroendet strax under genomsnittet för riket, som i sig är lågt, cirka 5 på en 10-gradig skala.
Att ha lågt förtroende för politiken och politikerna är självklart inte detsamma som att stå för ett politikerförakt. Ibland förtjänar politiken kritik och behöver jobba för att stärka förtroendet.
På Gotland har allmänheten sedan en tid varit missnöjda med inflytande och delaktighet gentemot Region Gotland. Det här behöver man jobba mer med. Mycket tror jag kan lösas genom ökad transparens och tillgänglighet.
För politiken men också gällande tjänstemän och förvaltningar.
Det är till exempel helt fel tänkt att bygga en hemsida helt utan personer och möjlighet till direktkontakt. Det skyddar möjligen medarbetarna från ”jobbiga” kontakter men regionen finns till för medborgarna, inte tvärtom. Och man kan ju fortfarande ha fasta telefontider och andra rutiner för kontakter.
Det bästa sättet att skapa ytterligare avstånd mellan allmänhet och politiken, det är att minska antalet politiker.
I dag går det 242 invånare på en politiker på Gotland, jämfört med 265 invånare/politiker för riket.
Däremot finns anledning att fler av de 237 lokalpolitikerna blir mer synliga. Alla är inte utåtriktade och vill synas men medborgarna och demokratin mår väl av att bli informerade om det som händer i nämnder och styrelser. Det kan man göra på många olika sätt.
Alla behövs och fler ideella välfärdsarbetare förtjänar både uppmärksamhet och respekt.