Svaret på frågan i rubriken borde rimligen vara nej. Men i dagens situation där kommuner och landsting med ett svagt skatteunderlag tävlar om personal och kunskap med landets storstadsområden är matchen redan avgjord på förhand.
Det är naturligt att vårdpersonalen med bemanningsföretag som mellanhänder söker sig till sjukhus och vårdinrättningar som betalar bäst.
Då faller ambitionen att du ska ha tillgång till samma vård och omsorg vare sig du bor i Stockholm, Norrlands inland eller på Gotland.
När en svag kommun i Jämtland avkrävs 82 000 kronor/vecka, fri hyrbil, mat och hotellkostnad av en ambulerande distriktsläkare för att via bemanningsföretag upprätthålla en fungerande sjukvård inser nog var och en att nuvarande system har spårat ur.
Kostnaden i Stockholms län för hyrläkare kostade 1:a kvartalet i fjol 81 miljoner. Totalt beräknas inhyrd personal ha kostat vårdgivarna 2,85 miljarder under 2013. Där innefattas såväl läkare som sjuksköterskor.
Samtidigt fattas 2 000 läkare – ekvationen går inte ihop. Frågan kan ställas; vad eller vilka är det som hindrar att fler utbildas vid våra utbildningscentra. För inte kan det väl vara så att yrkeskårens egna organisationer värnar om sina uppdragsgivares förmåner av i dag?
Vi tar exemplet Gotland. Den lokala sjukvårdsorganisationen kommer i längden inte ensam klara av att driva ett fullskaligt sjukhus på ön.
Med allt vad det kräver av personal och utrustning. Det går inte att som nu enbart förlita sig på lotteribidrag från kömiljarden genom att leverera korta söktiderna till första besök.
De årliga underskotten i budgeten blir i längden förödande, och måste automatiskt kompenseras med skattehöjningar.
Samtidigt som antalet skattebetalande gotlänningar sannerligen inte ökar i den takt som målsättningen anger.
Det senaste beslutet att du ska ha rätt att söka vård var som helst över hela landet är bra tekniskt sett. Men det blir ändå hemmakommunen som får räkningen för utomlänsvården. Samtidigt som du själv får stå för dina resekostnader.
För Gotland och för hela landet finns därför enligt mitt sätt att se endast en utväg. Sjukvården måste bli gemensam för hela landet. Oavsett om du bor i Brunflo, Arvidsjaur eller Visby.
Det kräver en statlig styrning och fördelning. Landets alla sjukvårdslandsting och styrelser modell Gotland avvecklas. Lokalpolitiska protester kommer som ett brev på posten – alla värnar om sitt.
Men ansvaret att fördela resurserna läggs centralt hos en medicinalstyrelse, som leder och fördelar såväl pengar som resurser till en mindre lokal utförarorganisation.
Tre delar av samhället ska vara styrt och ansvarig för resursfördelningen inom vård- och omsorg, skola och försvar.
Först då har vi ett solidariskt och demokratiskt samhälle. Oavsett om det sitter en blå, grön eller röd majoritet i riksdagens kammare.
Har han blivit socialist frågar sig kanske någon. Nej men realpolitisk socialliberal.