Det pågår en dragkamp om att strössla pengar till försvaret. I alla fall från de borgerliga partierna, vars ekonomiska kapplöpning uppenbarligen har gjort försvarsministern stressad. ”Jag är inte beredd att delta i en offentlig auktion om olika belopp”, sa försvarsminister Peter Hultqvist i Ekots lördagsintervju.
Att alla politiska partier måste sätta rikets säkerhet framför att göra utspel är ett återkommande mantra från försvarsministern. Inför och under Folk och försvar, den årliga konferensen om försvars- och säkerhetspolitik som anordnas i Sälen, har både Hultqvist och statsminister Stefan Löfven irriterat påpekat att den S-ledda regeringen ärvde en slimmad organisation från alliansregeringen.
Och det är ju sant. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg grävde gladeligen i försvarsbudgeten för att kunna finansiera sina jobbskatteavdrag. Men Socialdemokraterna ska inte kasta sten i glashus – försvarsbantningen satte igång redan efter murens fall.
Att dividera om vem som orsakat mest skada kommer dock inte att leda till någon förbättring i Sveriges försvarsförmåga. Konstruktiv, blocköverskridande dialog behövs, precis som försvarsministern säger. Det gäller i högsta grad honom själv. Att hela tiden klaga på att motståndaren inte är konstruktiv är inte heller särskilt konstruktivt.
Men att försvaret behöver mer pengar är ett faktum. De 10,2 miljarderna som regeringen beslutat att tillföra slukas av gamla finansieringshål. Därför uppstår ett glapp i finansieringen av besluten i försvarsuppgörelsen, som S och MP fattade tillsammans med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna i fjol.
Att de borgerliga partierna kommer att göra försvaret och ett svenskt Natomedlemskap till en valfråga, och att S vill undvika detsamma, är inte en orimlig gissning. Men finansieringen kan man inte lösa genom att ”inte sänka skatten”, som Jan Björklund hävdade i en debatt mot Hultqvist under Folk och försvar. Skatten lär höjas oavsett ökade försvarsanslag. I praktiken handlar det därför om att våga prioritera försvaret framför andra utgiftsposter.
Trots den uppenbara resursbristen har Hultqvist en poäng. Försvarsmakten lider av ekonomiska underskott, men det betyder inte att mer pengar kommer att lösa alla problem. Politiker som vill detaljstyra myndighetens verksamhet är också ett gissel. Och ekonomiska resurser inte det enda som saknas. Alltsedan värnplikten lades vilande har Försvarsmakten dragits med brist på personal. Rekryteringen har inte på långa vägar motsvarat behovet. Hur man smidigt ska kunna återinföra värnplikten utan att orsaka ytterligare en omorganiseringssjuka borde alla politiker fundera på.
Den ”offentliga auktionen”, som försvarsministern kallade de borgerliga partiernas agerande, kan lära alla politiker något: Banta aldrig försvaret. Oavsett omvärldsläge. Det är lätt att skära ned, men ångrar man sig blir det väldigt jobbigt, på väldigt många plan.