På torsdagen höll Annie Lööf sitt jultal. Hon kunde tala med gott samvete – det går bra för Centerpartiet. Som partiledare är Lööf populär och partiet har sedan valet kunnat glädjas åt stadiga opinionssiffror. I SCB:s senaste mätning får C 7,1 procent.
Varför går det så bra för Centerpartiet? En förklaring är att Centern stått fast vid en generös migrationspolitik när de andra borgerliga partierna har svängt. För missnöjda kristdemokrater, moderater och liberaler – och, för den delen, miljöpartister – ter sig C som det rimliga valet.
Men det är inte säkert att det stämmer. I ett internt dokument, som Dagens Industri kommit över, kan man läsa att partiet gör en annan analys. Det är inte migrationspolitiken som lockar, utan klassiska centerfrågor. Därför bör Centerpartiet tona ner sin flyktingvänliga linje, lyder analysen.
Kanske är det helt enkelt så att Centerns röstmagnet stavas Annie Lööf. När de andra partiledarna vacklar och inte kan ge några tydliga svar framstår Lööf som stabil och övertygad om sin egen politik. Men att Lööf är en tydlig politiker får inte överskugga en granskning av partiets politik. För den hänger inte alltid ihop.
Sveriges nuvarande migrationslinje är inte värdigt Sverige, slog Annie Lööf fast i sitt jultal. Men för att driva en öppen migrationspolitik måste man ha sylvassa integrationsförslag. Och det har inte Centerpartiet. Om Annie Lööf vill bemöta de mörka krafter hon talade om räcker det inte att påstå att man inte får låta rädslan ta över.
Hur vill då Centerpartiet lösa de integrationsproblem som Sverige står inför, och som antagligen kommer att bli värre? Jo, genom traditionell Alliansen-politik: ROT-avdrag, diverse subventioner och satsningar på entreprenörskap. Många av förslagen har liknande föregångare, som visat sig ha begränsad effekt.
Dutt-reformer här och där, med andra ord.
Om Centern verkligen vill tillbaka till den förra migrationspolitiken måste man presentera en helt ny samhällsvision där ojämlikhet tolereras på ett helt annat sätt, där människor i högre utsträckning betalar för sin egen välfärd och där man accepterar att det sociala kapitalet sjunker. Det vore en konsekvent linje, och mycket ärligare mot väljarna.
Skrapar man lite på ytan verkar Centerpartiets tydlighet vara lite av en illusion.