Häromdagen lanserades en ny tankesmedja på kristdemokratisk grund. "Familjen först", som de kallar sig, representeras bland annat av före detta KD-ledaren Alf Svensson och riksdagsledamoten och tidigare ordföranden i anti-abortorganisationen "Ja till livet", Mikael Oscarsson.
I en debattartikel i Dagens Nyheter (31/10) slår de fast att familjen är samhällets minsta enhet, inte individen, och att detta är något som politikerna måste ta hänsyn till.
Familjen först ämnar ägna sig åt opinionsbildning som ska leda till att ”politiska beslut fattas först när deras konsekvenser för familjen har tagits in i bilden”.
Detta eftersom Familjen först är ”övertygade om att det som är bra för familjen också är bra för samhället och vår välfärd i stort”.
På ytan kan deras syfte och mål te sig välmenande och klokt. Vid närmare eftertanke borde det dock stå klart för alla och envar vilka risker ett synsätt som sätter familjen före individen medför.
Om inte annat kan vi se effekterna av en sådan ordning om vi tittar över axeln och minns det samhälle tidigare generationer levde i: Ett samhälle där enheten familjen ofta var just det som höll kvinnor tillbaka och där barns röster tystades ned. Det går också utmärkt att lyfta blicken och betrakta hur det ser ut i de delar av världen där individen saknar rättigheter annat än som del av familj, klan eller släkt.
En välfungerande familj skänker trygghet, samhörighet och stöd. Men en välfungerande familj bygger på att individen ges utrymme att fatta egna beslut och är fri att välja eller välja bort att tillhöra den gemenskap han eller hon fötts in i eller den partner man gift sig med. I den stund familjen ses som en samhällelig enhet och ges egna rättigheter innebär det att den som är starkast inom denna enhet ges möjlighet att överrösta resten.
Det är alltså inte alls alltid så att ”det som är bra för familjen också är bra för samhället och vår välfärd i stort”. Ibland ja, men nästan lika ofta går individens vilja och behov stick i stäv mot familjens.
Familjen först hävdar dessutom att ”det är oerhört angeläget att båda föräldrarna tar ansvar tidigt i barnets liv”, men samtidigt argumenterar man mot en utformning av föräldraförsäkringen som syftar till att garantera just detta. Ogenomtänkt att bara förnamnet.
Det är uppenbart att KD-gänget i "Familjen först" längtar tillbaka till ett idealiserat folkhem där familjen (mamma, pappa, barn) representerar allt det goda i samhället. Men det är en naiv och orealistisk drömbild som aldrig existerat i verkligheten.
I realiteten är och bör det vara individen som är samhällets minsta enhet. Det som är bra för individen och stärker hennes frihet, rättigheter och möjligheter är också bra för samhället. Oavsett familjesituation.