Stämningen i New York var ganska loj på tisdagseftermiddagen. De amerikanska väljarna verkade trötta på den fars som utspelat sig alltsedan primärvalen drog igång. Debatterna har kretsat kring den republikanske kandidatens Donald Trumps bisarra uttalanden om minoriteter och kvinnor. Det var också hans demokratiske motkandidat Hillary Clintons främsta taktik inför valet – att belysa vilken dålig och bristande karaktär Trump har.
På onsdagsmorgonen, svensk tid, stod resultatet klart. Donald Trump har vunnit. Allt sedan Donald Trump lanserade sin kandidatur har många skrattat och förvånats över Trumps framfart. Inte kan någon ge sitt stöd till en sådan pajas som president?
Jo, det kan man, tydligen. Att Donald Trump blir USA:s president chockar en hel värld. Den liberala politiska eliten, i USA och resten av världen, underskattade styrkan i Trumps budskap.
Det som nu har hänt är att en stor del av den amerikanska befolkningen tröttnat på det politiska etablissemanget. Huruvida etablissemanget existerar eller inte är mindre relevant. Människor känner att deras problem och rädslor inte tagits på allvar av en maktelit som enbart upplevs vara intresserad av att gynna sina egna intressen.
Alla upplever sig inte vara globaliseringens vinnare. Trumps väljare, liksom deras motsvarighet i europeiska länder som röstar på höger- och vänsterkanternas ytterpartier, är rädda för att internationaliseringen sveper med sig jobben utomlands. De är oroade över att invandringen för med sig terrorister. Politiker kan inte avfärda denna rädsla som enbart hat och rasism.
USA har fått en president som är multimiljardär, som av många nära medarbetare beskrivs som en narcissist, och som uppenbarligen inte kan lägga band på sig själv. Men han lyckas fånga något som Demokraterna med Hillary Clinton misslyckades med.
Det blir en svår läxa att lära, för både republikanska och demokratiska politiker i USA, men också för liberala politiker i hela västvärlden.
Sannolikt behöver omvärlden vara mer oroad än den amerikanska befolkningen över den skada Trump kan åstadkomma som president. Presidentens makt begränsas såväl av kongressen som domstolarna. Däremot har presidenten stor makt över utrikespolitiken. Trump har ifrågasatt USA:s åtagande mot Natoländerna i Europa och ser Rysslands president Vladimir Putin är en förebild.
EU:s ledare vaknar med andra ord upp till en mardröm. Men kanske för den med sig en viktig insikt: USA kommer inte alltid att finnas där som en garant för fred, stabilitet och militärmakt.
I dag är världen förändrad. Det bästa europeiska politiker kan göra är att hålla huvudet kallt. Liberaler bör inte reagera genom att förklara krig mot Donald Trumps väljare eller mot de väljare i Europa som stödjer populistiska politiker med liknande budskap. I stället bör man försöka förstå missnöjesröstarnas världsbild. Och bemöta den med värdiga svar.