I helgen höll Feministiskt initiativ kongress i Västerås. Den medieuppståndelse partiet åtnjöt för några år sedan är som borta.
Men man ska inte räkna ut FI inför valet 2018. De har legat hyfsat stabilt på två-tre procent i mätningarna, och har en god chans att locka missnöjda miljöpartister. Just därför är det viktigt att granska vad partiet står för.
Styrelsens förslag inför kongressen kan sammanfattas så här: FI vill mycket, men har ingen aning om hur de ska genomföra det. Ambitionerna är många – höjd a-kassa, höjt försörjningsstöd, gratis tandvård, högre pensioner, samt mer resurser till vården, kulturen och skolan.
Dessutom vill man att utsatta EU-medborgare ska erbjudas bostäder och att alla som vistas i Sverige ska ha samma tillgång till välfärden som medborgare. FI vill införa flyktingamnesti och på lång sikt ha fri invandring.
Hur ska allt detta finansieras? Den försökte Gudrun Schyman svara på i Aktuellt (21/3), men hon kunde inte ens säga om kostnaderna för förslagen rör sig om en miljard eller femtio miljarder.
”Det är ingen hemlighet att vi gillar skatt, vi vill finansiera det med skatter”, säger Lisa Palm, ledamot i Stockholms kommunfullmäktige, till SVT. Likt en tonårsradikal SSU:are.
FI:s politik är som Sveriges försvar: Vi klarar max en vecka. Med FI-budget skulle landet snabbt gå i kånken. Men det är inte det enda som är galet med kongressförslagen. Förutom att hela samhället, från Försäkringskassan till skolan, ska genomsyras av FI:s ideologi ska även tidningar, radio- och tevekanaler göra det.
FI anser att medierna ska sträva efter ett ”jämställt deltagande och icke-stereotyp porträttering”. Staten ska granska vad medierna rapporterar om, för att säkerställa ideologisk korrekthet. För public service ska ”allas lika värde” – som på FI-språk betyder bidrag till allt och alla – spela större roll än opartiskhet.
Det går inte att tolka det på ett annat sätt än att FI vill styra medierna med politiska medel. Att göra så är oerhört allvarligt och hör inte hemma i en rättsstat. Det står var och en fritt att vara kritisk till tidningar och teveprogram. Men staten ska absolut inte ha några som helst idéer om att innehållet ska uppfylla politiska krav på ”representation”.
Feministisk initiativs företrädare säger sig tro att en annan värld är möjlig. Granskar man deras politiska förslag är den världen ekonomiskt bankrutt och auktoritär.