Alla vill vi tillhöra ett vinnande lag. Det blev tydligt i veckan när resultatet från den senaste Pisa-undersökningen redovisades.
5 500 svenska 15-åringar från 200 skolor tävlade med elever från andra OECD-länder i grenarna matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Både den gamle coachen för laget Jan Björklund såväl som den nye, Gustav Fridolin, har brustit ut i lovord över de positiva resultaten.
För Skolverket och dess vikarierande generaldirektör Mikael Halápi var resultatet ett glädjebesked. Han säger ”Bakom eleverna står lärarna. Ni ska vara mycket stolta över er insats” och vänder sig då till alla landets lärare. Han fortsätter ”Jag tror det varit ett otroligt fokus på krisen i skolan som har gett de här effekterna”.
Även elever som uttalat sig är glada, de tillhör ju nu ett vinnande lag…
Tyvärr finns det en del smolk i glädjebägaren. Den svenska skolan har blivit allt mindre likvärdig, det som nämns är att den har blivit sämre på att kompensera för elevernas socioekonomiska bakgrund. År 2000 hörde Sverige till de länder där denna skillnad var bland de lägsta, numera ligger vi på OECD-snittet. Att utjämna denna skillnad borde bli nästa stora utmaning, inte minst mot bakgrund av alla de nyanlända som Sverige tagit emot de senaste åren.
Man kan också tävla i skolans värld inom vårt lands gränser. Sedan 15 år tillbaka utser Lärarförbundet ”Sveriges bästa skolkommun”. I denna tävling, eller rankning, fokuserar man på kommunernas viktiga roll som huvudmän för skolan. Det är Sveriges största skolrankning och baseras på 13 kriterier. Bland dessa kan nämnas: Resurser till undervisningen, utbildade lärare och lärartäthet. Årets resultat redovisades i oktober och Gotland hamnade då på plats 22 bland landets 290 kommuner. Mycket glädjande! Det är en förbättring från plats 39 föregående år. I grenen ”Resurser” hamnade Gotland på en hedrande förstaplats medan i grenen ”Utbildade lärare” hamnade vi först på 165 plats.
”Trendbrott i skolan glädjer politikerna” var en rubrik i GT i torsdags. I artikeln uttalar sig Brittis Benzler, ordförande för barn- och utbildningsnämnden. ”Klart man blir glad när det går bättre. Men framför allt gläds jag åt att fler har insett hur oerhört viktig skolan är, dels för hur bra man klarar sig i arbetslivet senare i livet, men också för hur man mår som vuxen”.
Nog så sant! Därför är det oerhört viktigt att alla inser hur viktigt det är att fortsätta studierna på gymnasienivå oavsett vad man ”tänker bli”. Har man inte avslutat en gymnasieutbildning riskerar man med stor sannolikhet att bli en ”förlorare” – och vem vill vara det? Där har föräldrarna en stor roll att fylla, att motivera och stötta sina barn i samverkan med skolan, att respektera lärarna för deras kunskaper och yrkesskicklighet.
Mycket är gjort – men mer finns att göra. Målsättningen för laget ska vara att fortsätta vinna och att Sverige inom ett decennium ska ligga tio i topp i Pisa-undersökningen. Men då krävs det att vi hjälps åt!