Äntligen ett glädjande besked.
I tisdags morse var det nog inte bara före detta utbildningsminister Jan Björklund (L), och den nuvarande ministern Gustav Fridolin (MP), som med klump i magen väntade på Pisa-resultaten. Hela skolsverige avvaktade spänt på resultatet av den internationella kunskapsmätningen, som presenterades klockan 11.
På presskonferensen berättade Skolverkets vikarierande generaldirektör Mikael Halápi hur han behövt andas djupt och låta resultaten sjunka in.
Reaktionen kom först efter en stund, sa han. ”Åh nej”, tänkte nog alla som tittade och lyssnade – har Sverige sjunkit ännu mer? Det var lätt att se de mörka rubrikerna framför sig: ”Svensk skola sämst i världen”.
Men så är det inte. Den negativa utvecklingen har stoppats.
Sveriges niondeklassare presterar bättre nu, jämfört med 2012.
Resultaten har förbättrats på samtliga områden som Pisa mäter: läsförståelse, matematik och naturvetenskap. I det senare ligger Sverige nu på OECD-snittet, och i de två förra över snittet. Resultaten ligger i linje med TIMSS-mätningen som presenterades förra veckan.
Sverige drar en suck av lättnad. Äntligen något som visar att man kan förändra en negativ utveckling.
Extra glädjande är att lågpresterande elever blivit bättre. När det gäller läsförståelse står de lågpresterande för den största förbättringen. Den svaga gruppen har också blivit bättre i matematik, dock inte i naturvetenskap.
Vad beror resultatförbättringarna på? Det är så klart flera faktorer som spelar in. Men helt uppenbart är att den förra regeringens reformer, som var omdebatterade när de genomfördes, har gett effekt.
Det finns givetvis skäl att vara kritisk mot flera delar i skolreformen som sjösattes för fem år sedan. Att införa krav på lärarlegitimation i en tid av lärarbrist var kanske inte någon toppenidé. Men på det stora hela har kursförändringen varit bra.
Skolsverige har gått från inställningen att eleverna ska söka sin egen kunskap framför Google, att betyg är skadligt och att stim och stök är en form av kreativitet, till en uppfattning att lärarledd undervisning bör vara norm och att det är ett svek att inte ställa krav och följa upp elevernas kunskapsutveckling.
I dag är det få som försvarar den tidigare pedagogiken fullt ut. Den konflikt som tidigare fanns är i praktiken borta. Ingen tror längre att livskunskap har betydelse för resultaten i matematik.
Men det finns så klart orosmoln. Resultaten är fortfarande sämre än de var för ett decennium sedan. Det är också för tidigt att dra slutsatsen att det rör sig om en långtgående positiv trend. Vid nästa Pisa-mätning kan det mycket väl visa sig att 2015 var en tillfällig ljusglimt.
Att elevers klassbakgrund spelar större roll för resultaten är också ett negativt besked som måste tas på allvar. Sverige är inte bäst på jämlikhet längre, utan ett genomsnittsland.
Vi ska glädjas åt kursförändringen. Lärare, elever och föräldrar ska vara stolta. Men än är det långt kvar till en skola i världsklass.