Kvinnor och flickor är en central del av integrationen

GOTLÄNNINGEN LIBERAL KOMMENTAR2017-08-08 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Om en kvinna hjälps ur fattigdom kan hela byar lyftas. Kvinnor i utvecklingsekonomier återinvesterar nämligen 90 procent av sin inkomst i sina egna hushåll. Detsamma gäller inte för män, som bara återinvesterar 30-40 procent. Därför inriktar sig allt fler hjälporganisationer på kvinnorna.

Ett liknande synsätt borde tillämpas på Sveriges integrationspolitik. Nu gör man snarast tvärtom, vilket framgår i Socialstyrelsen rapport om ensamkommande flyktingflickors situation (29/6).

Andelen ensamkommande flickor har ökat de senaste åren och många kommuner står handfallna inför hur de ska placeras. Flickorna har ofta extra integrationssvårigheter. Till exempel är en betydligt större andel ensamkommande flickor mödrar än rikssnittet i Sverige, 7 procent jämfört med 0,1 procent.

Dessutom kommer betydligt färre flickor än pojkar till varje kommun och därför saknas HVB-hem anpassade till flickor. De flesta (67 procent) placeras därför i så kallade nätverkshem. Det innebär att de bor med släktingar eller vänner. Skälet är främst att flickorna ska känna sig trygga.

Men den typen av placering försvårar integrationen. Familjerna själva är ofta asylsökande. Språkbarriärerna gör att många kommuner har svårt att kommunicera vad ansvaret som nätverkshem innebär. Flickor som bor i nätverkshem blir ofta isolerade och osynliga.

Det är knappast någon nyhet att det finns problem med integrationen i Sverige. Att då förbise flickornas situation är särskilt allvarligt. FN:s flyktingorgan menar att en effektiv integration av kvinnor är centralt, eftersom det ger positiva konsekvenser för hela samhällen – inte bara de kvinnor som integreras.

Socialstyrelsens rapport tydliggör att det behövs fler åtgärder för att säkerställa att ensamkommande flickor fostras till självständighet. Myndigheten efterfrågar bland annat tydligare stöd för barn som har egna barn, mer samverkan mellan myndigheter och civilsamhället för att säkerställa barnens integration samt utredning och uppföljning av nätverksplaceringar.

De chanser som finns för lyckosam integration har Sverige inte råd att fumla bort. Om flickor och kvinnor integreras väl ger det ringar på vattnet i flera år framöver.