“Centerpartiet halkar efter i miljöpolitiken”, skrev Naturskyddsföreningen (SNF) på Twitter i samband med SVT-utfrågningen av Centerledaren Annie Lööf på söndagen (26/8). Naturskyddsföreningen hänvisar till sin granskning av riksdagspartiernas miljöpolitik.
Där har organisationen själv tagit fram 18 förslag som partierna får förhålla sig till. De som är för förslagen får grönt ljus, de som är emot får rött.
Att ge partierna betyg utifrån i vilken utsträckning de antagit en intresseorganisations åsikter är ett klassiskt knep. Ljuset av det är det ingen överraskning att Miljöpartiet hamnar högt i Naturskyddsföreningens ranking. Miljöminister Karolina Skog (MP) gjorde exempelvis ingen hemlighet av att förslaget om en nationell inventering av nyckelbiotoper i de svenska skogarna var kopierat från SNF (Land Lantbruk 1/6).
Men Naturskyddsföreningens lista ger ingen bra bild av partiernas ambitioner. Miljöpolitiken är nämligen ett komplext område med många målkonflikter som miljörörelsen ofta inte vill låtsas om. Ta exempelvis SNF:s förslag om en översyn av skogspolitiken, som ska leda till att fler skogar ska undantas från skogsbruk. En sådan åtgärd kan ge positiva effekter på den biologiska mångfalden, men innebär å andra sidan att mindre skog kan användas för att ersätta fossila bränslen i flygmotorer eller byggproduktion, och att mindre koldioxid binds i växande träd.
På samma sätt talar man tyst om att ekologiskt jordbruk är sämre i termer av markutnyttjande och sannolikt sett till klimatnytta. Och om ett parti vill lösa ett problem på ett annat sätt än Naturskyddsföreningen, eller tror att en viss budgetpost gör större miljönytta någon annanstans, då blir det bottenranking.
Naturskyddsföreningen vill gärna framställa sig som en oberoende eller ibland till och med offentlig auktoritet. Tidningen Land Lantbruks har i flera olika granskningar visat hur föreningen bland annat skickar myndighetsliknande brev till skogsägare (nr 23/18), använder statliga bidrag för att starta rättsprocesser både mot staten och enskilda (1/6), och hur föreningsaktiva intagit höga poster på myndigheter som Länsstyrelsen (24/3 -17).
Det är en bra påminnelse om att även om miljöpolitiken är ett allmänintresse, så är Naturskyddsföreningen ett särintresse. En verklig och oberoende granskning av miljöpolitiken får man söka på annat håll.