Frustration präglade hela partiledardebatten i SVT Agenda på söndagskvällen.
Åtta partiledare försökte få uppmärksamhet, tala om sina förslag och påtala de andras brister – många gånger förgäves. Debatten spretade rejält och det gick att ta på irritationen i tv-studion.
Uppställningen gav detta utfall. Ingen skugga ska falla över Agenda och programmets debattledare; utgångsläget i svensk politik är upplagt för höga tongångar och låg reformtakt. Det finns inte någon självklar gruppering i riksdagen som samlar 175 mandat för sin politik.
Trots att det är uppenbart att Sverige har många samhällsutmaningar att hantera levererar regeringen få propositioner till riksdagen. De rödgröna har ett alldeles för vekt parlamentariskt stöd för att få igenom sin politik. Detta speglar naturligtvis ett svagt folkligt stöd – knappt fyra av tio svenskar uppger att de sympatiserar med S, V och MP.
Den borgerliga oppositionen samlar ungefär lika många sympatisörer och inget talar för att Alliansen kommer att få en egen majoritet, som under mandatperioden 2006-2010.
Jokern i leken är Jimmie Åkesson – men ingen vill ha Sverigedemokraternas ledare på hand. Statsministern anklagade under debatten SD för att vara ett nazistiskt parti, vilket han efteråt fick backa från.
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor förklarade varför hon inte vill ha att göra med SD-riksdagsledamöter som Kent Ekeroth, som viftar med järnrör mot människor på stan, och Anna Hagwall, som i dagarna gjort antisemitiska utfall i mediepolitiken.
Jimmie Åkesson gestikulerade upprört, himlade med ögonen och återkom gång på gång att särskilt Stefan Löfven borde sluta kasta okvädningsord och börja tala sakpolitik med honom.
”Vi kommer inte att vara ett mähä” efter nästa val slog Åkesson fast.
Att SD på söndagskvällen skulle KU-anmäla statsministern för hans anklagelse om nazism säger något om relationerna.
Politiken håller tyvärr på att bli hårdare och mer polariserad både i ton och sak. För tv-tittaren kan det vara uppiggande att politikerna visar glöd och får in inövade punchlines – centerledaren Annie Lööf sade att regeringens integrationspolitik har betoning på inte och Moderaternas Anna Kinberg Batra vill införa nolltolerans mot nollresultat – men i grund och botten är de åtta partiordförandena ansvariga beslutsfattare för omkring hälften av all verksamhet i Sverige. Vad de gör är viktigt för allas vardag.
I ett ogästvänligt politiskt landskap gäller det att hålla huvudet kallt. Liberalernas Jan Björklund betonade att den seriösa mitten måste hålla ihop och växa. V och SD måste hållas utanför regeringsmakten.
Nära en miljon människor, som i dag lever i utanförskap, behöver få förutsättningar att förkovra och försörja sig. Nya tjänster och företag måste få se dagens ljus.
Den fria rörligheten mellan länderna i Europa måste försvaras. Det politiska fulspelet måste upphöra. Annars kommer frustrationen att förgifta hela samhället.