Det var ett tag sedan vi hörde av dem som hävdar att prostitution handlar om sexualmoral och kvinnors autonomi. Men i kölvattnet av sommarens burkinidebatt vädras morgonluft.
I en text i senaste numret av tidningen Fokus går Ann Heberlein, författare och lektor i etik vid Lunds universitet, till storms mot att de som är kritiska mot prostitution samtidigt anser att vilka badkläder en kvinna bär bör vara hennes fria val. ”I ena fallet – burkinibärande – tillerkänns kvinnan alltså full autonomi, medan hon i den andra situationen – prostitution – underkänns som moraliskt subjekt med egen vilja” skriver Heberlein. Att likställa de två, och därtill likt Heberlein hävda att de som backar upp den svenska sexköpslagen agerar utifrån kroppsskam, är djupt okunnigt.
Även om det säkerligen finns både en och annan ”lycklig hora” måste man kunna lyfta blicken och se vilka konsekvenser legaliserad prostitution har i det större perspektivet. Frågan handlar definitivt inte om sexualmoral. Den frihet Heberlein ställer sig bakom är en frihet som för tusentals kvinnor och traffickingoffer betyder underkastelse, misär och förtryck. För det är i praktiken omöjligt att skilja prostitution från allt som följer i dess spår, som sexslaveri, narkotikahandel och annan kriminalitet.
Såväl polisen som många av de organisationer vilka arbetar för att bekämpa människohandel i Sverige och Europa vittnar om samma sak. Där det är fritt fram att köpa kvinnor, och män, är traffickingproblematiken också som störst. Att försvåra prostitution är grundläggande i kampen för att stoppa människohandeln. Och den svenska sexköpslagen har haft önskad effekt, det visade den offentliga utredning som presenterades för ett antal år sedan.
I länder som Sverige, där sexköp är förbjudet, finns en betydligt lägre acceptans för exploatering av människors kroppar. Genom att strypa efterfrågan minskar man den marknad som traffickingindustrin är beroende av. Det är därför i huvudsak till bordeller i bland annat Tyskland och Nederländerna som kvinnor och unga flickor främst från Östeuropa tvingas för att agera sexslavar åt hallickar och torskar. Och eftersom sexköp är lagligt och ses som ett fritt val är det oerhört svårt att komma åt den misär som dessa kvinnor befinner sig i. Det är knappast så att de män som köper moldaviska 17-åringar på bordeller är intresserade av att ta reda på om flickan de precis betalat för är ett traffickingoffer.
Som liberal är frågan om enskilda människors frihet alltid närvarande. Men det är inte alltid så att den på ytan självklara autonomin är det som innebär frihet för det stora flertalet. Så är det i det här fallet. Prostitution handlar inte om frivilligt sex mellan två jämlika parter utan om makt och avhumanisering. Att vara emot lagliga sexköp kan därför omöjligt vara ett utslag av kroppsskam. Den som hävdar att rätten att sälja sin kropp är en frihetsfråga väljer dessutom att vända ryggen åt människor som är bland de allra mest utsatta. Det, om något är skamligt.