En av de kommuner som tagit allra störst ansvar för flyktingmottagandet de senaste åren bestraffas för att de inte gjort tillräckligt. Det låter absurt, men ändå är det precis vad som hänt Östra Göinge, en liten kommun i norra Skåne med drygt 14 000 invånare.
Strax före nyår stod det klart att Inspektionen för vård och omsorg kräver att Östra Göinge betalar ett vite på 3,5 miljoner kronor. Detta efter att kommunen sagt nej till att ta emot en grupp ensamkommande flyktingbarn med argumentet att man redan tagit ett oproportionerligt stort ansvar.
Östra Göinge kan knappast avfärdas som en kommun som försökt komma undan flyktingmottagande. Men, hur stor viljan än är, finns det en gräns för vad en enskild kommun mäktar med. När kommunalrådet Patric Åberg (M) protesterar mot behandlingen av Östra Göinge ger det i själva verket en föraning om vad som komma ska.
Befolkningstillväxten i spåren av de senaste årens stora flyktinginvandring innebär i praktiken en demografisk chock för kommunerna. I sin senaste rapport om kommunernas ekonomi varnar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att kommunernas kostnader relaterade till befolkningssammansättning kommer att öka snabbare än skatteunderlaget under perioden 2018-2020.
Många nya invånare i kombination med allt fler äldre driver upp kostnaderna för välfärden. Samtidigt består befolkningstillväxten till stor del av personer som står långt från arbetsmarknaden, vilket påverkar skatteunderlaget negativt och ökar kostnaderna för försörjningsstöd när statsbidragen för nyanlända upphör efter två år.
Vid halvårsskiftet genomförs dessutom en kraftig minskning av statens ersättning till kommunerna för ensamkommande barn och unga, vilket försämrar möjligheterna att erbjuda ett rimligt mottagande för dem som kanske är i störst behov av stöd.
Sammantaget ställer detta kommunerna inför en kostnadskris, vilket får SKL att varna för besparingar och höjningar på upp till 2,10 skattekronor av de redan rekordhöga kommunalskatterna.
Kostnadskrisen kommer att bli märkbar, inte bara för kommunalpolitiker som försöker få budgeten att gå ihop, utan även för alla som i sin vardag får känna av hur det sparas i de kommunala verksamheterna.
Det är mot den bakgrunden valrörelsen 2018 kommer att utspela sig. Det blir ett välfärdsval, men av ett annat slag än de vi är vana vid. I stället för löften om satsningar kommer det att handla om prioriteringar och i välfärdsdebatten kommer migrationen att vara ständigt närvarande.
Att staten nu försöker lämpa över ansvaret på kommunerna, inte minst för de många ensamkommande som kommit till Sverige, riskerar att bli ännu ett sorgligt kapitel i berättelsen om de senaste årens migrationspolitik.
"Det gör mig urförbannad", konstaterade kommunalrådet Patric Åberg i lokaltidningen Norra Skåne apropå viteskravet mot Östra Göinge. Vi lär bara ha sett början på ilskan bland både kommunpolitiker och väljare.