Det är oro på Gotland läser jag i en topprubrik på tidningens förstasida.
Stefan Löfven kommer nämligen inte för att tala under årets Almedalsvecka. Ja, sannerligen, världen är full av orosmoment som kan tynga våra sinnen. Som om det inte kunde räcka med ryssen.
Oron kan väl näppeligen gälla, att vi går miste om Löfvenska kungsord och sanningar.
Om han nu infunnit sig till spektaklet i Almedalen, så skulle ju det han haft att säga av Mats Linder i GA, Eva Nypelius, Simon Härenstam och andra insatta ha betecknats som vilseledande snömos och förskönande omskrivningar av en verklighet han är i full färd med att förvärra.
Nej, det kan inte vara det. Showen har helt enkelt förlorat en förväntad aktör.
Almedalen är ju vårt turistiska slagskepp och trots allt är ju Löfven ett namn. Fast alla imponeras inte av alla de inslag som förkväver varandra en veckas tid.
En sån är tillexempel Alex Schulman, som för en del år sedan enligt en topprubrik på en förstasida sågade hela arrangemanget.
Nå, det säger väl inte så mycket om Almedalens storhet utan fastmer om Schulmans.
Ja, att hans åsikt om evenemanget ansågs vara dagens toppnyhet. Men storheter är ju relativa.
En annan krönikör brukar sålunda beskriva denne Schulman som ”Kronblom i Rute”.
För övrigt är ju inte Löfven ens inne i perioden ”bäst före”. Det blir politiker och i synnerhet statsministrar först som före detta.
Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts talekonst tillexempel kom upp i sitt fulla värde först sedan de lämnat politiken.
Till och med i Norge kan de belönas med hundra tusen för att förklara den svårfångade verkligheten.
Som aktiva blev deras sanningar oftast ifrågasatta och nedsablade, men de framfördes då å andra sidan gratis.
Reinfeldts avskedsord till politiken blev något av klassiskt. Nämligen ”Öppna edra hjärtan”.
Riktigt mot vad våra hjärtan i allmänhet och moderata sådana i synnerhet skulle öppnas framgick väl inte helt klart.
Hans efterträdare Anna Kinberg Batra har tydligen tolkat det som Sverigedemokraterna, som hon nu håller på att göra rumsrena och lite av ett systerparti.
Nej, det var nog troligen bland andra de tiggare som blivit ett dagligt inslag i våra stadsbilder, som Reinfeldt hade i tankarna med sina avskedsord.
Beläst som han är tänkte han måhända på Herodes Atticus ord om tiggare: ”Låt oss ge en slant för vårt eget mänskovärdes skull, inte för mottagarens”.