Återigen är det dags för en omorganisation av räddningstjänsten, en förändring som många befarar ska innebära en försämring för landsbygden. Och när tekniska nämnden skulle fastställa den nya organisationen blev beslutet istället återremiss och en av orsakerna var att konsekvenserna för landsbygden är oklara. Ett bra beslut som förhoppningsvis leder till en ordentlig genomlysning av förslaget.
Det finns ett gammalt uttryck som säger att man aldrig får förtröttas.
Det har jag tagit till mig när det gäller två av mina hjärtefrågor, nämligen tillgången till rökdykare och ambulans utanför Visby.
För oavsett antalet brandstationer, brandvärn, heltids- eller deltidskårer som kommer att finnas på Gotland, så är det viktigaste beslutet att alla omfattas av samma möjlighet till snabba räddningsinsatser.
Det krävs en solklar viljeinriktning från regionledningen när det gäller att behålla och utveckla en levande landsbygd.
Alla gotlänningar betalar samma skatt oavsett bostadsort och har då också rätt till samma hjälp inom rimlig tid, men nu känns det ofta som en uppdelning i ett A- och B-lag.
Skulle dock vilja se den politiker som offentligt törs bekräfta denna syn på regioninvånarna. Men faktum är att vi redan är där, för i räddningsorganisation är inte alla människoliv lika mycket värda eftersom rökdykning redan nu inte garanteras för alla. Dags att lyfta blicken och se ut över landskapet utanför Visby.