Kollektivtrafiken är ett ständigt debatterat ämne, men det känns som den är cementerad i gamla hjulspår.
Linjesträckningarna är i stort de samma år efter år, trots att boendemönstren ständigt förändras. Tidtabellen för vissa linjer är inte heller någon munter läsning.
Några trafikeras bara måndag till fredag och då med en tur tidigt på morgonen och åter från Visby sent på eftermiddagen.
Föga inbjudande för resenärer med ett kort ärende i stan. Ett 30 minuters läkarbesök på lasarettet innebär en väntan i stan på sju timmar. Naturligt att de som har möjlighet då väljer bilen.
Även de bortglömda hållplatserna måste ses över. En variant som finns utmed många fastlandsvägar när fickor saknas är bryggor utbyggda över vägdikena vilka gör att passagerarna slipper stå precis i vägkanten och vänta på bussen.
Gotlands målsättning som miljöregion ställer krav på konkret handling. En kunde vara en resandeundersökning med intervjuer av resenärer på bussarna och analys av resandemönster och önskemål om tidtabeller och linjesträckningar. Ordna informationsträffar i socknarna och lyssna på resenärerna.
Det gäller också att få ”sällanresenärerna” att upptäcka bussens fördelar, exempelvis med en gratis ”prova på-biljett” till alla gotlänningar. Med ”prova påbiljett”, resandeundersökning, samrådsmöten i socknarna, samt säkra och moderna hållplatser kan vi få en busstrafik anpassad för 2000-talet.