På sensommaren 2003 fick jag frågan från Gotlänningens dåvarande chefredaktör Hans E. Andersson om att vikariera på ledarsidan. Tog chansen och 17 oktober publicerade jag första ledartexten som handlade om riskerna med livsmedelskedjornas egna märkesvaror (EMV), en fråga som då var i sin linda.
Men EMV har växt närmast explosionsartat och därför blivit ett ofta återkommande ämne i mina texter.
En av drivkrafterna när man producerar ledarsidor är att skapa debatt, delge sina visioner och kommentera aktuella frågor.
Det är därför alltid stimulerande när läsare, organisationer och företag hör av sig med både ris och ros. Som ledarskribent skulle det kännas misslyckat om alla hela tiden delade uppfattningarna i texterna eller om ingen kände igen sin egen åsikt.
För det är mixen av ris och ros i lagom proportioner som skapar debatt och eftertanke.
Det har blivit drygt tretton roliga och stimulerande år i tidningsbranschen.
Att redigera en tidningssida var något helt nytt för mig och därför ibland ganska problematiskt.
Men alla har hjälpt till och då speciellt förre GT-medarbetaren Dage Ericsson, som med sitt uttryck ”det löser sig”, alltid spred lugn när texter och bilder inte ville hamna riktigt rätt på sidan.
Men var sak har sin tid och nu vid 67 plus är det med lite vemod dags att publicera sista sidan.
Så tack och hej, men vem vet, kanske vi ses i andra forum framöver.
Debattlusten finns kvar!