Hur jag hamnade här, är en fråga jag ställer mig ganska ofta. När tioåriga Anna fick frågan om vad hon skulle bli när hon blev stor, var svaren alltid varierande. Spannet mellan fallskärmsjägare som min farbror eller dagisfröken som min moster kan tyckas vara stort så här i efterhand.
Det är fortfarande svårt att säga exakt vad jag ska jobba med när jag avslutat min utbildning, men jag tror jag har listat ut vad jag vill ägna mitt liv åt. Av en lycklig slump under gymnasievalet, hamnade jag på Vreta Naturbruksgymnasium och kom genom min lantbruksexamen hem.
Att säga att mitt politiska engagemang kommer sig av en lycklig slump, blir där emot oerhört svårt. Om min politiska ådra är en konsekvens av arv eller miljö kommer aldrig att kunna redas ut.
Varför jag som fjortonåring åkte på mitt första evenemang står dock helt klart, det var en akt av ren avundssjuka. Det var min bror, då han allt för ofta återvände från utbildningar och kurser med nya historier och nya vänner, som fick mig att ta steget in i ungdomspolitiken. Kunde han, skulle jag.
De där två valen jag gjorde i mitten av tonåren, kan man väl se som början på vägen som tagit mig hit till redaktionen och till Gotland. Ön har alltid legat mig varmt om hjärtat, genom det gotländska arv jag har från min farmor.
En av min tidiga barndoms tongivande karaktärer, och förebild i den raka gotländska urkraft hon var. Hon lämnade oss tyvärr för tidigt men hann lära mig att man ska ägna sin tid åt det man tror på, att arbeta hårt och att alltid ge tillbaka till samhället.
Att ge tillbaka, att förändra och driva har varit de faktorer som fått mig att stanna kvar i politiken. Under de senaste åren har mitt engagemang dock breddat sig något, till den nordiska arenan. Som ledamot i Nordiska Centerungdomens Förbund, NCF, ägnar jag mycket tid åt internationella frågor och möjliggörandet av tätare samarbeten mellan de nordiska länderna. Det är en ynnest och en sporre att få dela sina drivkrafter med unga från andra länder.
I dag har jag nyligen avslutat mitt andra år på agronomprogrammet med inriktning landsbygdsutveckling, vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.
Att kombinera mina intressen i en utbildning som kombinerar statsvetenskap och naturresurshantering är nästan komiskt perfekt. Kommer det frågor om celltal, avelsprogram eller bonitet under studiebesök, kommer de allt för ofta från mig. Lika så när de berör detaljstyrning, höga skatter och glastak.
Kvinna, liberal och bonde är titlar jag bär med stolthet. Var jag än går, vilka uppdrag jag än tar, är de faktorer jag bär med mig som en inre kompass. De, och en liten bit gotländsk urkraft, är vad som tagit mig hit.