Svar till Saga Carlgren (V).
I måndags skrev jag om hur ytterkantspartierna måste hållas borta från makten, och att varken nationalism eller socialism nånsin har lett till något bra. Det gillades inte av Saga Carlgren (V) som kritiserar liberalism och delar av överenskommelsen mellan C, L, S och MP.
Jag kan också konstatera att hon blandar ihop den socialism hon står för med socialdemokrati när hon radar upp framgångsrika reformer som barnomsorg och föräldraförsäkring.
Saga kritiserar förslaget om reformering av arbetsrätten, men argumenten är ihåliga. Hon försvarar föråldrade regler och lagar som gör det svårt att byta jobb, och som inte låter de som hamnat utanför arbetsmarknaden släppas in.
Både arbetsgivare och anställda har mycket att vinna på en moderniserad, men fortsatt trygg, arbetsrätt.
Den utredning som nu startas måste hitta en balans mellan en öppen, flexibel arbetsmarknad och trygghet för de anställda.
Saga hävdar att det är en ytterkantsåsikt att förespråka privata alternativ i välfärden. Undrar om de 360 000 barn eller 18 000 äldre som går i privata skolor och äldreboenden tycker det?
I stort sett alla dessa är välskötta verksamheter som till samma kostnad som de offentliga bedriver en verksamhet som bidragit till utveckling och valfrihet.
Med det vinstförbud som Vänsterpartiet lyckades få Socialdemokraterna att gå med på förra mandatperioden skulle flera av de verksamheter som uppskattas och används av gotlänningar tvingas lägga ner sin verksamhet. Att jaga en hel bransch på grund av att några få agerar oetiskt är inget annat än ren och skär populism.
Saga beskriver svepande, men föga konkret hur Vänsterpartiets politik leder till trygghet som gör att människor mår bättre.
Det låter bra, men höjda skatter och frikort för offentligt finansierade verksamheter som inte får ihop ekonomin är i bästa fall framgångsrikt på kort sikt.
I längden leder ett sånt synsätt till alltmer ineffektiva verksamheter, mindre och mindre valuta för skattepengar och i värsta fall till en kollaps likt det vi sett i många socialistiska länder.
För att klara de utmaningar vi har framför oss krävs en pragmatisk socialliberal politik där marknadskrafterna balanseras med en gemensam finansiering av sånt som gör att alla kan känna sig trygga.
Ett samhälle där självbestämmande balanseras med möjlighet till stöd när det behövs.