Få dokument innehåller så många vackra ord som regeringars utrikesdeklarationer. Årets, som presenterades och debatterades i riksdagen på onsdagen, var inget undantag.
Formuleringar som att Sverige ska ta ”globalt ansvar genom att vara en stark röst i världen” låter bra, men är inte särskilt konkret.
Det understryker å andra sidan den nya regeringens stora ambition att Sverige ska ta plats i FN:s säkerhetsråd. Det framgick alldeles tydligt i utrikesminister Margot Wallströms utrikesdeklaration. Att även alliansregeringen hade den ambitionen erkände hon, men menade att den inte arbetade tillräckligt aktivt.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet inför debatten skriver allianspartiernas företrädare, och framhöll också under debatten, att man stöder Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd, men att det inte får ske på bekostnad av arbetet i EU.
Den nuvarande regeringen har tonat ner vikten av EU-samarbetet, menar debattörerna. Ett bevis på detta är att man valt att avskaffa posten som EU-minister.
Som gammal EU-kommissionär tog Margot Wallström på sig rollen som garant för att regeringen visst anser att EU-samarbetet är viktigt. Men samtidigt har man fått kritik för sitt arbete med EU-nämnden.
Regeringen har varit dåligt förberedd, menar kritiker, vilket gjort att man blivit nedröstad i nämnden. Och kanske ligger problemet just i att om alla ministrar ska ha ansvar blir risken att ingen tar ansvar för helheten. Här finns nog anledning till eftertanke hos regeringen.
Samförståndsavtalet mellan Sverige och Saudiarabien från 2005 om bland annat viss vapenexport poppade upp med jämna mellanrum i riksdagsdebatten.
Avtal undertecknades av dåvarande försvarsminister Leni Björklund (S) och i maj går tidsfristen ut för regeringen att säga upp det innan nästa femårsperiod tar vid.
Miljöpartiets deltagare i debatten, Valter Mutt, pressades på besked om hur MP ställer sig. ”Kan Miljöpartiet sitta i en regering som förlänger det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien?” frågade Hans Linde (V). MP tycker ju att avtalet ska sägas upp.
Och redan i debattens inledning kontrade utrikesministern varje Saudiarab-fråga från alliansföreträdare med motfrågan: ”Varför sa ni inte upp avtalet under era år i regeringen?”
Frågan om att utreda för- och nackdelar med ett svenskt Nato-medlemskap återkom också med jämna mellanrum utan att leda någon vart. Entusiasmen att driva den är nog störst inom FP.
Det riktigt nya i årets utrikesdebatt var annars uppställningen av debattörer. Av de åtta som deltog i debattens första del var sex kvinnor.
Visserligen har vi under många år haft kvinnliga utrikesministrar ända sedan Karin Söder, C, utsågs 1976, men partiföreträdarna i utrikesdebatten har oftast varit män.
Att det var den vice talmannen Björn Söder, SD, som öppnade och hälsade bland annat utländska diplomater välkommen till utrikesdebatten, var något förvånande.