I slutet av februari kom Iran i centrum för den svenska debatten. Men tyvärr kom det mest att handla om det politiskt korrekta eller inkorrekta i att bära sjal. Det är synd för Iran är ett viktigt land i sin region som det också är viktigt att förstå. Den enkla bilden handlar om den demokratiska västvärlden i motsättning till en religiös diktatur. Men den sanna bilden är mycket mer komplex.
Historiskt har västmakternas politik snarast varit ett hinder för demokratin i Iran. Det började efter andra världskriget när den demokratiskt förankrade Mossadeq-regeringen ville nationalisera landets oljetillgångar. Det var ett hot mot västs ekonomiska intressen. USA stödde därför en militärkupp som störtade demokratin och införde en järnhård diktatur under Reza Shah Pahlavi.
1979 störtades diktaturen genom en bred folkresning ledd av en islamistisk rörelse. Det ledde Iran från en sekulär totaldiktatur till en religiös halvdemokrati. Fria val infördes, men kandidaterna måste godkännas av ett prästråd ursprungligen lett av Ayatollah Khomeini, den islamistiska revolutionens galjonsfigur. Detta var ett allvarligt bakslag för USA, som förlorade en av sina viktigaste allierade i Mellanöstern. De huvudsakligen amerikansk- och brittiskägda oljetillgångarna nationaliserades. 1980 anföll Irak Iran med stöd av USA, Saudiarabien och övriga Gulfstater, men slogs tillbaka. Senare ledde oron för att Iran skulle utveckla kärnvapen till omfattande sanktioner.
Trycket från omvärlden ledde under en lång period till att Iran utvecklades allt mer i en islamistiskt auktoritär, patriarkal, och västfientlig riktning. Så småningom började dock kraven på liberalisering och en öppnare relation till omvärlden bli allt starkare. Det gjorde att Hassan Rouhani 2013 kunde väljas till president på ett försiktigt liberalt reformprogram. Mest i iögonfallande är hans framgångar när det gäller att förbättra relationerna med omvärlden.
Under 2014 framförhandlades ett avtal i kärnvapenfrågan, och från 2015 har sanktioner avvecklats, ambassader återöppnats och handels- och politikerdelegationer avlöst varandra. Det svenska besöket nyligen var inte särskilt banbrytande. Med undantag av Trump och Israel finns det en stor enighet i väst att det är viktigt att Rouhanis reformprogram blir framgångsrikt och får fortsätta.
Ett viktigt men outtalat motiv bakom den nya inställningen till Iran är dess roll i kampen mot IS. Det shiitiska Iran är sedan länge en nära allierad till likaledes shiitiska Assadregimen i Syrien, och till den shiadominerade regimen i Irak. Iranstödda miliser spelar en stor roll i kampen mot sunnitiska IS i bägge länderna. De går ofta mycket brutalt fram och är knappast vapenbröder för västmakterna att skryta med. Men det gör att Iran är ett land som det inte går att bortse ifrån om viljan finns att någonsin komma tillrätta med situationen i Mellanöstern.