Det var mycket tal om oro vid årets första partiledardebatt i riksdagen på onsdagen. Oro för vad som händer i omvärlden. Oro för terrorism. Oro hos dem som bor i områden plågat av brottslighet. Oro för säkerhetspolitiken.
I den inledande debattrundan kunde man ana vilken strategi vi kommer att se från statsminister Stefan Löfven. Konsekvent angrep han moderatledaren Anna Kinberg Batra – inte Alliansen. Och han buntade ihop M med SD.
Några konkreta besked kom statsministern med. Den organiserade brottsligheten ska bekämpas och det ska bli slut på nedskärning av totalförsvaret.
Han lovade att minimistraffet för att inneha handgranater ska fyrdubblas. Däremot värjde han sig när alliansledarna började tala om mer resurser till försvaret.
Möjligtvis kunde man ana att det finns ett intresse att den försvarsberedning som ska tillsättas kommer att innebära att vi kan få till stånd en seriös försvars- och säkerhetsdebatt.
Löfven uttalade också förtroende för rikspolischefen. ”Polisen har fått mer resurser”, sade han när flera av partiledarna efterlyste fler poliser. Men utan tvekan finns det en utbredd oro över vad som händer inom polisen.
Frågan är vad som är problemet? Är det den stora omorganisationen av polisen eller har det sin grund i andra orsaker?
Det här måste regeringen ta på allvar.
Stefan Löfven har ett favoritord; ”samhällsbygge”. Där ska hela landet leva. Den enda som nappade på den tråden var centerledaren Annie Lööf.
Hon lyfte jobb och företag i hela landet, trygghet och säkerhet i hela landet. ”2017 måste vi vända oro till hopp, missnöje till framtidstro och möta de farliga populistiska krafterna med optimism och realism”, sade hon.
Lite i skymundan öppnade statsministern för en skatteöversyn. ”Jag tror att vi är överens om att vi behöver se över skattesystemet, på helheten, i så fall är det ett större verk, vi ska öka jämlikheten och vi gör det”, sade han. Detta efter ett replikskifte med Jonas Sjöstedt om varför de rikaste inte betalar mer i skatt. ”Vi har 178 miljardärer – för dom är Sverige ett skatteparadis”, menade Sjöstedt.
Som vanligt kom skolfrågorna att ta en stor del av debatten. Främst var det i debattdueller mellan Gustav Fridolin, MP, och Jan Björklund, L.
Fridolin berättade utförligt vad han uträttat på skolans område utan att med ett ord säga att staten faktiskt inte är huvudman för den svenska skolan. Där var i alla fall Björklund mer logisk när han – som vanligt – krävde att skolan förstatligas.
Onsdagens debatt blev tämligen rapp. Inledningsanförandena hade kortats ner och det blev mer replikväxling. Innehållsmässigt sammanfattade vänsterledaren Jonas Sjöstedt det ganska träffande åtminstone när det gällde debatten om den svenska ekonomin: ”Regeringen målar upp en positiv bild, sade han. Oppositionen är lite mer dyster. Och dystrast är Jimmie Åkesson”.