När Fredrik Reinfeldt under sin tid som statsminister för några år sedan konstaterade att vi behöver förbereda oss på att jobba länge än vad vi gör i dag blev det ramaskri. Vänstern spred bilder på honom inklippt bredvid ett skelett med pratbubblan ”upp och hoppa” för att driva med Moderaterna som okänsliga och verklighetsfrånvända vad gäller människors arbetsförmåga. Enbart några år därpå när Magdalena Andersson var minister och Socialdemokraterna hade regeringsmakten föreslog de exakt samma sak, denna gång uteblev glåporden.
Vi verkar under den här tiden ha fått en ökad förståelse för att ålder och åldrande inte längre är vad det varit. Dagens sextioåringar beklagar sig över att de fyllt 60 eftersom ”då är man ju gammal ju” samtidigt som de själva fortfarande vill ha pikétröja och segla till Spanien och fortsätta med jobbet.
Detta är inte enbart skojiga anekdoter om kläder och livsstil, det är också ett medicinskt faktum. Medellivslängden i Sverige har ökat år för år, 1980 levde vi i snitt till 75 års ålder, vid 1990 hade det klättrat upp till 77 år. I dag blir vi i snitt 81 år gamla och detta dras ner av att vissa dör i ung ålder av sådant som sjukdomar och trafikolyckor. För de individer som väl har blivit 65 år är chansen mycket stor att vi blir 92 år gamla. Vi är även allt friskare och mer aktiva även vid dessa åldrar.
Detta har fått allt fler politiker över partigränser att inse att vi inte alla kan gå i pension vid 65. Det blir helt enkelt för många år som våra pensionspengar ska räcka till, det är inte heller allas önskan att lämna karriären så pass tidigt när man känner att man har många år kvar att ge.
I förra veckan kom ytterligare ett exempel på denna utveckling, Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg skrev på Svenska Dagbladets debattsida under onsdagen att DO nu föreslår en lagändring för att ta bort möjligheten för arbetsgivare säga upp sina anställda vid 67 års ålder utan vidare orsak. Tidigare har det varit tillåtet eftersom 67 år ändå anses vara efter pensionsålder, även om den anställda vill jobba vidare och även om arbetsgivaren inte kan påvisa att personen sköter sitt arbete sämre.
Om politikerna talar om att pensionsåldern måste höjas är det fullt rimligt att samhället också ger samma budskap i andra änden, alltså att vi slutar göra det tillåtet att säga upp folk från sina jobb enbart på grund av deras ålder.
Åldrandets natur har förändrats. Det är dags att politiken hänger med och tänker om kring sådant som pension, men även arbetsrättsliga regler och diskriminering. Det håller inte längre att argumentera för att vi skulle bidra med mindre som medarbetare bara för att vi uppnått en viss ålder.