Krönika
I mer än 50 år har det pågått en debatt om marknadshyror, under lika lång tid har regeringar av olika kulörer haft chansen att införa marknadshyror, alla har avstått.
Ekonomen Klas Eklund har jämfört vår modell med förhandlade hyror med galten Särimner som enligt nordisk mytologi slaktades varje dag för att därefter bli uppäten. Morgonen efter återuppstod galten igen hel och levande redo att åter bli slaktad.
De som förespråkar marknadshyror, inklusive Klas Eklund, kallar förhandlade hyror för hyresreglering eftersom det för tanken till ryska brödköer. Hyresregleringen avskaffades dock av riksdagen 1974.
Väljarna vill inte ha marknadshyror och de politiska partierna byter åsikt då och då.
”Det är viktigt att klargöra att varken Moderaterna eller Alliansregeringen har någon ambition att lägga fram förslag som leder till marknadshyror”, skrev exempelvis alliansregeringen på sin tid. En deklaration med mycket kort giltighetstid.
Efter detta kraftfulla uttalande har hela den forna alliansen bytt åsikt trots att M på moderatstämman i Gävle beslöt sig för att ”stänga dörren till marknadshyror”.
S lät sig övertalas av C att släppa hyrorna fria i nyproduktionen, vilket ledde till att regeringen fick avgå.
M kanske bara ville jävlas med S-regeringen när de fällde den eller så kom de inte ihåg vilken åsikt de hade för tillfället.
När andrahandshyrorna i praktiken släpptes fria så skulle beviset för att marknaden fungerar bli tydlig, tillgången på bostäder skulle öka och hyrorna sänkas, försäkrade regeringen Reinfeldt.
Det blev ett magplask, hyrorna drog snabbt iväg och idag är andrahandshyrorna skyhöga.
Inte ens de mest troende marknadsliberaler bemödar sig längre om att beskriva på vilket sätt marknadshyror skulle leda till att det byggs fler hyresrätter till rimliga hyror.
Ingenting, inklusive erfarenheter från andra länder, talar för att marknadshyror skulle leda till något annat än höjda hyror.
Hyresrätten anses ha inlåsningseffekter, hyresgästerna bor kvar för länge i sina bostäder och bidrar inte till rörligheten på bostadsmarknaden.
För att få hyresgästerna att röra på sig är marknadshyror en oslagbar metod. I takt med att hyrorna höjs tvingas många att flytta så att de med högre inkomster kan flytta in. Var de som tvingas flytta ska bo är en hittills obesvarad fråga.
Marknadshyror leder inte till lägre markpriser, lägre byggmaterialpriser, lägre skatt på hyresrätter, fördelaktigare exploateringsavtal, kortare planprocesser, smartare upphandlingar eller någonting annat som gjort att byggandet kapsejsat och hyrorna i nyproduktionen blivit orimligt höga.
Barbro Engman