Ebba Busch Thor flyger högt och fritt och dyker djupt i grumliga vatten.
Är hon fågel eller fisk i den svenska politiska debatten? Det finns skäl att fråga det.
Men kanske är det bara så att hon tänker som en man, en manlig ulv i kvinnliga fårakläder?
I varje fall tycks det vara så att hon vill genomföra en ny feministisk politik, som mest av allt påminner om den gamla särartsfeminismen, jämlik men olika.
Det tror jag är en feminism som kan bejakas också av de flesta män.
En feminism som egentligen inte förändrar vårt samhälle, snarare bevarar det i någon slags ”förädlad” form eller vad det nu är tänkt.
Med åren har jag förstärkts i min uppfattning att kvinnor är de ansvarstagande, att samhället egentligen vilar på deras ansvarskänsla och det är inte utan att tidens tecken talar för den uppfattningen.
Busch Thor är nu inte ensam ung kvinna som partiledare. Där finns Annie Lööf och nu också Nyamko Sabuni.
En mer stridbar trio för borgerlig feminism är svår att tänka sig.
Män har historien igenom dominerat den politiska och offentliga sfären, vilket har missgynnat kvinnor. Det är en slutsats som de flesta kan hålla med om.
Men att stora förändringar har skett under de sista årtiondena råder det inte heller någon tvekan om.
Det gäller inte bara i Sverige utan i hela Västeuropa.
Nu senast med en ny kvinnlig EU-kommissionär, Ursula von der Leyen. Ett ”herravälde” har rått i religionens, vetenskapens och politikens värld, så är det förvisso.
Men känslan är att det nu är på väg att brytas av det jämställda samhällets krav?
Kollektiva rörelser, som till exempel feminismen, kan som andra kollektiva rörelser ofta allt för oreflekterat sugas upp, ideologiseras och göras opersonliga i det historiska flödets processer.
Feminism kan då utvecklas till ren identitetspolitik. Kön är allt.
Anhängare av en god sak kan förvandlas till försvarare av en omöjlig sak - den att helt upphäva de sociala könsskillnaderna. Det är Busch Thors tanke.
Därför lanseras istället en borgerlig feminism, där tankarna är utpräglat individualistiska och marknadsorienterade.
Med andra ord försvarare av den etablerade ordningen, vare sig den betraktas som patriarkal eller kapitalistisk.
Kanske kommer vi därför bara att fortsätta i orättvisornas uppdragna hjulspår.
De manliga hjältarnas reträtt från arenan för stordåd är förvisso över.
Men vad slutet blir är inte självklart givet.
I kulisserna väntar årets Almedalstalare för S, Magdalena Andersson, som Stefan Löfvens efterträdare.