En tv-serie som tillhör mina absoluta favoriter har börjat sändas på nytt i Axess TV, dessutom i nytt skick uppiffad med hjälp av modern teknologi.
Den danska tv-serien Matador tilldrar sig på 20-, 30- och 40-talet, men spelades in i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Namnet på serien kommer från det spel som heter Monopol på svenska men Matador på danska, eftersom en viss typ av driftigt näringslivsfolk där kallas för finansmatadorer.
Den kanske mest drivande personen i handlingen är också affärsmannen Mads Skjern, som gör entré som resande säljare på tillfälligt besök i den lilla fiktiva staden Korsbæk. En änkling med en liten grabb i släptåg. Korsbæk lever i det förgångna som ett klassamhälle där en trött elit bevakar sina privilegier. Som Albert Arnesen, den odugliga ägaren (tredje generationen) till klädaffären Damernes Magasin, där man svassar för societén och behandlar vanligt folk som något katten har släpat in. Gemene man (eller kanske snarare kvinnorna) som inte vill förödmjuka sig på Damernes Magasin är hänvisade till postorder.
Mads Skjern, som är en entreprenör, ser det som en affärsmöjlighet att bryta med Korsbæks konventioner och bestämmer sig för att bosätta sig i staden och öppna en konkurrerande klädbutik där alla medborgare ska känna sig välkomna. Och detta är begynnelsen på en oerhört rik berättelse med ett brett persongalleri. Och, till att börja med, undergången för Damernes Magasin.
Vi ser en annan typ av skifte i handeln nu. Och egendomligt nog går utvecklingen delvis på sätt och vis baklänges. Invånarna i Korsbæk kunde gå från att handla på postorder till att handla i Mads Skjerns butik Tøjhuset. Och nu är det mer och mer av handeln som lämnar de lokala fysiska butikerna för en växande näthandel. Och vad är näthandel om inte handel på postorder i ny tappning?
Coronakrisen tycks slå hårt mot detaljhandeln. Gatorna är tämligen ödsliga och åtminstone för mig har det inte varit svårt att se till att ha den distans man uppmanas ha till andra kunder inne i affärerna. Köerna är inte längre än att kökulturen fungerar även om det blivit glest mellan de köande.
Detta drabbar alltså en bransch som redan befinner sig i en kris som inte tycks temporär utan strukturell.
E-handeln kan däremot få en extra skjuts av coronakrisen. Vad ska folk göra, uttråkade och socialt understimulerade, när de mer eller mindre tvingas till stugsittning? Ett av svaren är E-handel.
Vad ska de butiker som redan tidigare hade problem se fram emot? När coronakrisen är över, så återstår kanske bara den gamla vanliga krisen med vikande trend för fysiska butiker. En negativ trend som kan ha fördjupats och förvärrats under den härjande pandemin. Vad innebär det i så fall för våra städer?
Korsbæk på 20- och 30-talet framstår, samtidigt, som förskräckligt och förtjusande. Förskräckligt på grund av de attityder människor ibland har mot varandra, men de fysiska miljöerna är av den typ som många av oss vill bo i. Modernismen syns inte mycket av, om jag säger så. Än mindre av postmodernismen.
Hur vi handlar påverkar, i dubbel bemärkelse, de städer vi bor i. Vad händer med staden när digitalisering löpt linan ut? När näthandeln tagit över allt som kan tas över.
Jag är rädd att vi själva håller på att bidra till att skapa städer som vi inte vill bo i. Städer som dagtid ser ut som om coronakrisen inte alls var en tillfällig pandemi, utan en permanent företeelse som tryckte folklivet bort från gatorna. Spökstäder på dagarna som kanske lever upp med krogar och fik med mera kvällstid. En stad som slutar vara stad.