LIBERAL ASPEKT
Under måndagens debatt i regionfullmäktige efterfrågade jag och oppositionen bättre beslutsunderlag i frågan om ny ishall i Visby. Det gillades inte av majoriteten men beslutet blev återremiss, för att förtydliga underlagen och upplägget med massiv lånefinansiering och driftstöd. Liberalerna är inte ensamma att undra över uppläggets utformning.
Jag kan förstå frustrationen inom issporterna men demokrati är, till skillnad mot ishockey, en långsam uthållighetssport. Om upplägget är så helgjutet och gynnsamt som majoriteten vill påstå är denna återremiss något som kommer att stärka projektet. Om inte, ja då är läget ett annat och vi kommer få ompröva förslaget till beslut.
Jag kan dock inte låta bli att reflektera över debatten och vad som gång efter annan lyftes fram. Det förefaller vara så att ishallen på Rävhagen har ”tjänat ut” och att byggnaden i princip är rivningsmässig. Jag hävdade i debatten att den inte är det men att underhållet är eftersatt. Hur det ligger till med den frågan beror på vem man frågar.
Därför är det intressant att läsa lite äldre handlingar i frågan. I en tjänsteskrivelse (RSF Tjänsteskrivelse 2022-09-14, Ärende RS 2022/1213) står det att läsa: ”Sedan byggnation har underhåll skett på både fastighet och tekniska komponenter, vilket gör att ishallen tekniskt sett fortfarande är funktionell.” Texten utvecklar sedan att det stora intresset för issporter gör att det blir trångt om utrymmet och att fler isytor behövs.
Det var 2022. Ganska exakt två år senare har ishallen ”tjänat ut”. Alltså har det rasat rejält sedan 2022. Varför? För att det gynnar kravet på en helt ny hall?
Med detta sagt så behöver vi skilja på faktiska brister som att det inte finns omklädningsrum, eller att anläggningen inte är tillgänglig för att alla grupper som är intresserade ska kunna nyttja den. I andra kommuner har dessa brister åtgärdats genom att den gamla anläggningen renoveras och byggs ut. De kommunerna har sannolikt gjort bedömningen att det är mer ekonomiskt att nyttja den anläggning som redan finns och nutidsanpassa den, bygga till och bygga ut.
Jag är medveten om att detta tankesätt inte stämmer med det som majoriteten ritar upp, men med tanke på att det sannolikt ändå krävs tiotals miljoner kanske mer för att riva eller anpassa nuvarande ishall till en annan verksamhet så behöver det också tas med i den totala kalkylen. Den gamla ishallen upphör inte att existera om det byggs en ny, den ska också hanteras.
Det var en socialdemokratisk finansminister som myntade begreppet ”hängslen och livrem”, något som innebär att man ska vara ordentligt säker på att det man föreslår inte bara är en lysande idé i tanken utan den håller för att prövas av verkligheten.
Vi som politiker kan inte gissa, vi behöver veta att de beslut vi fattar håller för verklighetens prövning.