KRÖNIKA
Sveriges nuvarande livsmedelsstrategi lades fram i en proposition i slutet av januari 2017. Det var för min del ett viktigt startskott till att jag blev politiskt aktiv och kandiderade till riksdagen både 2018 och 2022.
I förra veckan gjorde landsbygdsministern för KD ett utspel, att han sammankallat ett nytt livsmedelspolitiskt råd, i syfte att få inspel från livsmedelsföretagen kring den nya ”Livsmedelsstrategi 2.0” som regeringen kallar den.
Men det som slår mig är att Peter Kullgren som nuvarande landsbygdsminister inte har jobbat en dag som riksdagsledamot och inte en dag i miljö- och jordbruksutskottet. Han har därmed inte varit en del av det parlamentariska arbetet att verka för svensk jordbrukspolitik genom torkåret 2018, situationen under pandemin eller Ukrainakrigets ökade brist på insatsvaror till rimliga priser.
För Peter Kullgrens CV förmedlar att han varit partisekreterare i KD på heltid med Ebba Busch förra mandatperioden och innan det har han varit kommunpolitiker i Karlstad ända sen 2005.
Under åren 2014-2022 satt istället andra riksdagsledamöter för KD i miljö- och jordbruksutskottet. Under denna tid satt Kristina Yngwe (C) som ordförande i miljö- och jordbruksutskottet 2015-2022. Enligt hennes utsagor röstade KD väldigt ofta taktiskt ner politiska förslag som egentligen låg i en riktning de själva skulle vilja genomföra. Den politiska förmågan att skapa parlamentarisk enighet och samarbeten har således inte varit KD:s främsta gren inom jordbrukspolitiken.
Det gör mig därför både orolig och bekymrad då budskapen och iscensättningen av hela arbetet med Livsmedelsstrategin 2.0 upplevs som alltför ”politiskt tillrättalagd och orkestrerad”. Men jag saknar den äkta förankringen i myllan och de gedigna och fördjupade kunskaperna och förståelsen kring utmaningarna runt de tungrodda regelverk och de myndighetskulturer som Sverige behöver reformera. Om Livsmedelsstrategin 2.0 verkligen ska göra skillnad.
För frågan är ju i ett betydligt mer allvarligt och svårlöst läge nu än 2017, kring hur Sverige skyndsamt får fram en fungerade livsmedelsstrategi på grund av det försämrade omvärldsläget. Det innebär att KD riskerar att göra både svenska folket och svenskt lantbruk en rejäl otjänst, om de inte har viljan att skapa en mer långsiktig bred politisk överenskommelse.
För den nu sittande regeringen har nog inte tänkt bjuda in till en bredare parlamentarisk dialog och förankring, då de politiska förslagen runt Livsmedelsstrategin 2.0 ska läggas fram redan hösten 2024.
Men för att säkerställa att Sverige uppnår långsiktigt höjd livsmedelsberedskap kommer det att krävas en bred politisk enighet, vars insatser varar över fler mandatperioder.
Det vi inte kan lösa i fredstid riskerar annars att få stora och mycket svårlösta konsekvenser i krigstid.