Om man räknar anställda snarare än kor så är i stort sett alla mjölkproducenter små företag. Under veckan som gick gjorde Uppdrag granskning ett nedslag på en mjölkgård i Gävleborgs län som uppenbarligen sköttes illa. Men hur konstruktivt var det egentligen? Förekommer det systematisk vanvård av djur av vinstintresse? Även mjölkgårdar drivs av människor som ibland får problem som gör att de varken klarar av att ta hand om sig själva, sina djur eller sitt företag på ett bra sätt.
Men den skildrade gården är ju på inget sätt representativ för branschen.
Vanvård av djur är förfärligt och ska stoppas. Om Uppdrag gransknings inslag kan leda till rutiner och etiska principer som gör att misstankar om vanvård snabbare anmäls och kommer till myndigheternas kännedom så är det bra för alla. Inklusive den problemtyngde misskötsamme företagaren. Och Arlas personal, som ser många gårdar, är ju naturligtvis nyckelpersoner i ett sådant arbete.
Men personligen hade jag blivit mer intresserad om Uppdrag granskning – istället för att leta upp ett enstaka skräckexempel – använt sina väldiga resurser för att undersöka villkoren för en klämd bransch med hårt arbetande företagare och anställda som verkar under svåra förutsättningar. Mjölkproducenterna verkar under en börda av regelverk och skatter som är tyngre än konkurrenternas, men de får ändå inte bättre betalt för den produkt de levererar.
Mjölkproduktionen minskar i Sverige, liksom exporten, medan importen av den utländska "fulmjölken" ökar. År 2009 stod den svenskproducerade mjölken för nästan 90 procent av förbrukningen. I förfjol, under 2018, var samma siffra nere i 72,1 procent.
Borde det inte vara några beslutsfattare som ställs mot väggen och svarar på hur den svenska mjölkbonden i längden ska klara sig? Vid vilken procent av egenförsörjning av svensk mjölk har nedmonteringen av svensk mjölkproduktion gått för långt? Är det vid 70 procent kan gränsen redan vara nådd under fjolåret. Det får vi reda på när statistiken kommer. Eller räcker det om vi producerar två tredjedelar av vår egen mjölk? Eller rent av hälften?
Personligen tycker jag att det redan har gått för långt. Svensk mjölkproduktion är en tillgång för landskapet och för beredskapen. Den är oundgänglig för en levande landsbygd. Svenskarna konsumerar mjölk, ost och ett allt brokigare utbud av mer eller mindre spännande mejeriprodukter. Ska insatsvaran mjölk produceras under hållbara former måste producenterna också få hållbara villkor.