KULTURKRÖNIKA
Utbildningsradion är en viktig del av public service. Programmen de levererar är kanske inget man slår på under fredagsmyset men de används flitigt i pedagogiska sammanhang och i deras stora utbud hittas spännande berättelser och dokumentärer om de mest skiftande ämnen.
En riktig folkbildningskanal helt enkelt. Tillgänglig för alla och med högt förtroende hos sina tittare. På UR:s hemsida kan man läsa ”Utbildningsradions uppdrag bestäms av Sveriges riksdag och regering, men de har inte inflytande över hur vi gör våra program. Reklamintäkter, tittarsiffor eller att tjäna pengar styr heller inte UR. Därför kan vi göra programmen som behövs, men som ingen annan gör”.
Men även prinsessor måste gå på toaletten och solen har fläckar och public service är inte ofelbar. De senaste veckorna har två flagranta och klumpiga produktioner visats på UR som riskerar att urholka både kanalens värdighet och dess trovärdighet.
Det ena var ett program om Tibet där inte ett ord om Kinas ockupation av landet nämns. Det visade sig vara producerat av ett bolag med direkta kopplingar till kinesiska staten. Det andra är ett okritiskt hyllningsporträtt av grundaren till Hare Krishna. Det visar sig att producenten bakom filmen själv är Hare Krishna-troende. Hare Krishna-rörelsen är känd för sina värvningsmetoder, UR-filmen är bara ett av många exempel.
Man kan fråga sig om detta är program ”som behövs” och man kan fråga sig varför ett skattefinansierat tv-bolag så okritiskt köpt in dessa produktioner. Båda filmerna kan beskrivas som ren propaganda. Filmen om Tibet är efter kritik bortplockad och Hare Krishna-filmen har, sent omsider, fått en presentationstext som beskriver vilken typ av film det är och vem som producerat den.
En sorglig konsekvens av det som skett är att de som redan är kritiskt inställda till public service får vatten på sin kvarn. Man får trösta sig med att de som avslöjade UR:s klantiga programinköp var just public service-journalister, från P1-programmet Medierna.
För att hjälpa UR med den grannlaga uppgiften att kvalitetssäkra sina inköp kommer här ett erbjudande direkt från Gotland.
UR:s inköpsavdelning kan, alldeles gratis, få delta i ett projekt som Film på Gotlands praktikant Felicia Boberg driver tillsammans med pedagoger på Fornsalen.
Felicia studerar idé- och lärdomshistoria och är uppfostrad i Hemse ungdomsfilmstudio, så hon har koll på det där med hur man kan luras och påverka med rörliga bilder. I projektet ska mellanstadiebarn få lära sig hur propaganda fungerar genom att själva få tillfälle att skapa propagandafilm. Det behövs helt tydligt bildning på området!