Det är mer begripligt än originalversionen, för en grabb som inte känner till ordet "raskar" och tycker att skinka hör julen till. Och som inte förstår att en stor gris är mycket mer än en liten räv klarar av.
Julen är i hög grad en matens högtid. Och då i synnerhet köttets. Själv ser jag i synnerhet fram mot rullsyltan. Ni andra har säkert andra favoriter som ni skulle sakna om de avvisade från julbordet. Dopp i grytan avstår jag gärna, även om jag av principiella skäl anser att möjligheten ska finnas för dem som vill upprätthålla även den traditionen.
Att vara köttätare tycks bli mer kontroversiellt för varje dag som går, men inget kan som ett julbord påminna köttätaren om att han tillhör den starka, stora men ofta tysta majoriteten.
Röststark är däremot den veganska minoriteten. Eftersom GA har en insändarsida bombarderas vi så gott som dagligen av insändare om hur köttätande är en otidsenlig omoralisk styggelse. Vi prioriterar insändare med regionalt ursprung och/eller regionala ämnen, varför inte så många av dessa fastlandsproducerade antiköttinsändare publiceras. Men jag tvingas läsa dem alla. Kanske är det därför jag älskar julmaten mer än de flesta.
En bekant som är präst berättade om en änka som, när begravningsmusiken skulle väljas, erinrade sig att hennes make älskat en sång som gick något i stil med:
"En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär."
Hon tänkte sig förmodligen inte alls "Hej, tomtegubbar, slå i glasen". Förmodligen var hon ute efter något mer i stil med Lina Sandells "Blott en dag, ett ögonblick i sänder".
För övrigt vill jag tipsa er som till äventyrs missat talmannen Andreas Norléns juldikt, som han läste upp i SVT:s Agenda för en dryg vecka sedan. Den kan höras och talmannen kan ses här: https://bit.ly/2Pwfywl
Dikten grundar sig på Viktor Rydbergs tomten. Men i Andreas Norléns version är det endast talmannen som är vaken i ett övergivet och tyst riksdagshus. Och han drömmer sig tillbaka till den tid då han stod i centrum för nationens intresse.
Nog anar man att talmannen kan hamna i händelsernas centrum igen, långt innan julen 2022. Men om det skulle hända så kan vi åtminstone trösta oss med att vi har en talman med humor och en god portion ironisk självdistans, vilket är underanvända och underrepresenterade tillgångar i svensk politik. Medan Andreas Norlén låtsas vara julvärd så finns det andra som övar på sin spelade och humorbefriade upprördhet. De borde få en bit kol i julklapp. Helst den där som före detta språkröret Gustav Fridolin viftade med i valrörelsen 2018.
God jul!