Det är dyrt att leva. Det upplever vi både med den personliga ekonomin och som medborgare i en utkantsregion. Det visar sig nu, att vi gick 63,1 miljoner back ifjol.
Ja, inte personligen alltså utan regionen. Men är det så mycket egentligen? Ja, inte om man tittar på olika ekonomiska företeelser i vårt allt mera krigshotade land.
Jag har sagt det förut och säger det igen – tänk om regionen haft ett eget Jas-plan. Då hade vi kunnat kränga det för en miljard, vilket ungefär är rådande dagspris. Och Jas är ju ingen färskvara. Det kostar visserligen 48 000 per timme att flyga med, men det problemet vore vi ju av med vid en försäljning. Hur många lärare och sjuksystrar hade vi inte kunnat få för överskottet!
Dessa 63,1 miljoner framstår nästan som småpotatis också vid andra jämförelser. Drömvinsten på Lotto skulle räcka till att klarera ett dubbelt så stort underskott. Man kanske skulle lämna ett medborgarförslag, att Björn Jansson spelade några rader.
I vår hårdnande värld gäller att möta olika företeelser med vänliga och välkomnande tillrop. Ett dagligt tv-program heter sålunda ”Gokväll” och på söndagsmorgonen kan man i radion lyssna till ”Gomorron världen”.
Elever kunde förr också ge sig i kast med bråk med hjälp av boken ”Hej matematik”. Nu är det oftast andra slags bråk. Man kunde kanske tillämpa samma psykologi för att få in oss i Nato. Varför inte ”Tjänare atombomb”.
Miljöpartister är några som skulle behöva lite uppmuntrande tillrop i dessa dagar. Först fick alltså ministern Mehmet Kaplan avgå på grund av lite skumt umgänge. Sen ströks Yasri Khan från en tänkt partistyrelsepost. Detta för att han vägrar skaka hand med kvinnor.
Men behövde detta bli något problem egentligen? Jag menar, vilka kvinnor vill väl skaka hand med honom?