Utrikeskrönika
Stabilitet och effektivitet brukar vara auktoritära regimers erbjudande i utbyte mot frihet, men när coronaviruset slog till visade sig Kina varken stabilt eller effektivt. Information nådde inte fram till myndigheterna, varningar nådde inte fram till medborgarna.
Uppvisningen i drastiska åtgärder som har vidtagits sedan viruset började spridas, sjukhusbyggen i ilfart bland annat, är en sen reaktion.
Hur ser kopplingen mellan sättet staten styrs på och virusets spridning ut? I tidskriften Foreign Affairs skriver Kinakännaren Elizabeth Economy om den kinesiske presidenten Xi Jinping: ”Xis system har skyddat honom från allvarliga politiska konsekvenser av epidemin, samtidigt som det har skapat den miljö som gjorde det möjligt för viruset att spridas så snabbt från första början.”
Den starka centraliseringen har gjort att information fastnar i flaskhalsar. Läkaren Li Wenliang i Wuhan fick ingen uppskattning för att han varnade sina kollegor för viruset i december; tvärtom anklagades han för att sprida rykten och felaktig information. Så småningom dog han av det virus han hade varnat för. ”Fallet är en bitter påminnelse om att vissa rykten förtjänar att granskas noggrant snarare än att bara avfärdas. Det är därför samhället behöver yttrandefrihet”, skriver South China Morning Post i en ledarartikel.
Men på den saken är ingen förändring i sikte. ”Peking förblir lika bestämt när det gäller att hejda det fria informationsflödet som det är angeläget om att bekämpa viruset, även när dessa båda prioriteringar står i konflikt med varandra”, skriver Economy. Exempelvis tackade Kina upprepade gånger nej till omvärldens erbjudanden om att skicka medicinsk expertis, eftersom man ville kontrollera flödet av information mellan Kina och omvärlden.
Den andra tydliga utvecklingen under Xi Jinpings styre har varit en alltmer aggressiv hållning gentemot omvärlden. Även denna har märkts under coronavirusepidemin. När Indonesien övervägde att begränsa importen av bland annat boskap från Kina, varnade Kinas ambassadör i landet för ”effekter som vi inte önskar” och ”negativ påverkan”. När Storbritannien rådde alla brittiska medborgare att lämna Kina, kritiserades beslutet hårt av Kinas ambassadör där.
Trots att centraliseringen av makt har varit den tydliga trenden under Xi Jinpings styre, har man sedan coronavirusepidemin började försökt decentralisera ansvaret. Bilden av ett kompetent och skickligt styre blir annars svår att kombinera med den inte särskilt effektiva reaktionen på coronaviruset. ”För Xi ger varje lager av partibyråkrati en buffert mellan honom och krisen på marken”, skriver Economy.
Hade det gällt något annat hade det kinesiska styrets målkonflikter och dysfunktionella inslag spelat mindre roll. Men när ett virus kommer in i bilden blir svagheterna en angelägenhet för världen. ”Hotet träffar den globaliserade världen på dess känsligaste ställe”, som den tyska tidskriften Der Spiegel skrev nyligen. ”Globaliseringen blir till en dödlig fara.”