C-DEBATT
Klimatkonventionens så viktiga och omskrivna klimatförhandlingar i Glasgow pågår ännu denna vecka och har varit på mångas läppar sen de inleddes i förra veckan.
Man kan lite grann se på klimatförhandlingarna utifrån ett mer nattsvart eller ett mer ljust perspektiv inser jag efter att ha följt nyhetsrapporteringen och olika reaktioner på sociala medier den senaste veckan. Lite på samma sätt som man inom kinesisk filosofi talar om de två symboliska ytterligheterna Yin och Yang.
Storbritanniens energiminister försökte till exempel ansätta det ljusa synsättet när han förde ut budskapet att ”Slutet för kol är nära” där länder som Storbritannien, Polen och Vietnam gick i spetsen för att fasa ut kol som energislag. Men som Centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner också twittrade från Glasgow så är avtalet mot kol samtidigt helt menlöst om inte länder som Kina, Indien, USA och Australien faktiskt är med.
Och lite så ser hela klimatförhandlingsscenariot ut. Å ena sidan var USA:s president på plats vid förhandlingarna och USA signalerade tydligt att man nu är tillbaka i FN:s Parisavtal. Något som ju är viktigt som näst största utsläppande land i världen av växthusgaser, men också för att USA har världens mäktigaste forsknings- och utvecklingsresurser för innovation och teknikutveckling.
Å andra sidan var världens största utsläppsnation, med störst befolkningsmängd i världen, Kina, inte ens närvarande med sin högste ledare. Och Indien lät först efter stor påtryckning meddela via deras delegater att de är beredda att nå klimatneutralitet först 2070, men att hälften av landets energi ska vara förnybar i vart fall till 2030. Indiens budskap är jämte Kinas passivitet på många sätt alarmerande då Indiens växthusgasutsläpp är fjärde störst i världen efter Kina, USA och EU-ländernas utsläpp tillsammans.
Jag vill ändå med alla nattsvarta yin-budskap från bland annat Kina och Indien till trots fortsätta tro på de mer vita yang-budskapen i form av de liberala marknadskrafternas betydelse för att nå visionen om en möjlig ljusning vid horisonten rörande världens klimatutsläpp. För lösningen på problemet tror jag vilar starkt hos företagen i västvärlden och deras snabba, tydliga och ambitiösa omställningsprocess mot ett fossilfritt samhälle. Och vars snabba omställning, rätt timat och hanterat faktiskt kan lämna de stora länderna i Asien på ekonomisk efterkälke som kan snabba på omställningen.
För många av de allvarliga miljöproblemen blir lösta när fossila bränslen fasas ut, det gör att jag ändå väljer att se ljust på framtiden. Lite grann som huvudtemat i filmen ”Tillbaka till framtiden” som handlade just om att ta kontroll och personligt ansvar för sitt öde. Det vill säga att se ljust på världens förmåga till en klimatlösning och vår långsiktiga framtid.