LIBERAL ASPEKT
Det har gått över två år sedan gruppen Aurora meddelade att de tänkte stämma svenska staten för otillräckliga klimatåtgärder. Att förbereda målet har tagit tid, och i fjol skickade gruppen ett kravbrev till regeringen. Svaret de fick tillbaka ansågs inte duga, varför man gick vidare och lämnade in stämningsansökan i höstas. Nyligen kom beskedet att målet för grönt ljus, och tas upp i Nacka Tingsrätt (DN 21/3).
Auroras argumentation bygger på att staten genom otillräckliga klimatåtgärder bryter mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Metoden, att ta till juridiska medel i klimatets namn, är inspirerad av liknande fall utomlands.
Bland de mest uppmärksammade är föreningen Urgenda i Nederländerna – som fick rätt mot den nederländska staten. Om det kommer landa där i Sverige är ännu oklart, det enda tingsrättens beslut innebär att det är möjligt att driva den här typen av fall i Sverige – och att Auroramålet därför processar vidare.
Det är lätt att sympatisera med viljan att rädda klimatet som ungdomarna och juristerna bakom målet uppvisar. Samtidigt går det att ifrågasätta om juridiken är rätt väg att gå för att få till stånd en positiv förändring för klimatet. Fall utomlands visar att politiken kan underkännas, men sen puttra på som vanligt.
Dessutom är det lätt att hålla politikerna ansvariga på ett vagt plan, utan förståelse för dess gränser. I kravbrevet (DN 10/5-22) argumenterade Auroras ungdomar för att det ger en skev bild att bara inkludera utsläpp inom Sveriges gränser i beräkningar, eftersom svenskens konsumtion även orsakar utsläpp utomlands.
Så klart är det ingen lösning att flytta utsläpp utomlands när krisen är global, men samtidigt är det vanskligt att tillskriva svenska politiker ansvar för utsläpp och orena energisystem utanför landets gränser – per definition utanför deras makt och kontroll, per definition politikerna i det landets ansvar.
Del av poängen är förstås att få upp frågan på agendan. Det behöver inte vara fel, men frågan är om det är kunskapsbrist som är grundproblemet. Krisinsikt är inte detsamma som fungerande lösningar, men det är förstås lättare att generera uppmärksamhet än att lösa alla de komplicerade frågor som uppstår när olika perspektiv ska vägas in i arbetet för att rädda klimatet samtidigt som människors liv måste fungera här och nu.
Processen är symptomatisk för hur delar av klimatrörelsen alltmer förlorar hoppet om att förändring är möjlig inom ramarna för partipolitiken. Samtidigt anses frågan så viktig att målet helgar medlen, varför man gärna tar till juridik mot demokratiskt beslutade åtgärder.
Sverige borde – och behöver – göra mer för att bekämpa klimatförändringar. Det stora problemet med att driva juridisk process är dock att det bara leder till ett underkännande av det som görs i dag, utan att behöva presentera genomförbara alternativ.
En problematik som dessutom är typisk för delar av klimatrörelsen. Begripligt, eftersom det faktiskt är lättare att förstå problemet än att lösa det.