Eva Nypelius har JO-anmälts för att hon på delegation fattade beslutet att mark- och miljödomstolens dom om SMA Minerals planerade kalkbrytning i Klinte inte skulle överklagas av Region Gotland.
Ojdå! Vad betyder det? Än så länge, inte särskilt mycket.
Det är med JO-anmälningar lite som med polisanmälningar. Vem som helst kan polisanmäla vem som helst för vad som helst. Att en anmälan har inkommit kan visserligen verka svärtande, men bara för att en anmälan inkommit innebär det inte att något fel har begåtts. Det förekommer visst rök utan eld.
Om man i förväg ska försöka gissa vad JO-anmälan kan leda till, så verkar det oklart om det i lagens mening rått sådan brådska att Eva Nypelius som regionstyrelsens ordförande hade rätt att fatta beslutet på egen hand. Hon har av allt att döma rört sig i tassemarkerna i utkanten av vad hennes befogenheter medger. Kanske har hon gått över gränsen. Ove Lundin, professor i förvaltningsrätt, gjorde i en kommentar till P4 Gotland den bedömningen. Vad får det i så fall för konsekvenser?
Inga praktiska, så vitt jag kan bedöma. Om hon verkligen förankrat beslutet på det sätt hon beskriver så hade beslutet i regionstyrelsen blivit samma som hon fattade på egen hand.
Det har naturligtvis viss betydelse för förtroendet för Eva Nypelius, om JO finner att hon gjort fel.
Men politiskt är det ändå sakfrågorna, som förblir viktigast. Ingen JO-anmälan kommer att avgöra dessa frågor. Bör SMA Mineral få bryta kalk i Klinte i den omfattning som domen medger? Var det rätt eller fel av Regionen att inte använda möjligheten att överklaga?
Men domen har ju hur som helst överklagats av andra, varför SMA Minerals planer på brytning kommer att prövas även av mark- och miljööverdomstolen. Och som framgått av tidigare mål vore det dumdristigt att försöka sia om hur den prövningen kommer att sluts.
Det vore på sätt och vis en ödets ironi om SMA Mineral får bryta i Klinte efter att ha förvägrats att utöka brytningen på Norr. Brytningen där hade betydligt mindre negativa effekter för tredje man men i Klinte har inte SMA Mineral tre koordinerade myndigheter emot sig – länsstyrelsen, Naturvårdsverket och miljödepartementet. Myndigheter som gjorde vad de kunde för att föregripa och förändra villkoren för en pågående juridisk prövning.
Länsstyrelsen på Gotland blixtbehandlade sina förslag till nya Natura 2000-områden och lämnade förslagen vidare till Naturvårdsverket före alla andra länsstyrelser i Sverige. Naturvårdsverket blixtbehandlade i sin tur just förslagen från Gotland i särskild ordning för att de skulle kunna skickas vidare till miljödepartementet och dess ansvariga minister Åsa Romson (MP). Det var rätt uppenbart en samordnad brandkårsutryckning för att påverka SMA Minerals och Nordkalks pågående rättsliga prövningar.
Någon motsvarande hjälp från ovan har motståndarna till brytning i Klinte inte anledning att hoppas på.
Hur det än går med den rättsliga prövningen så finns det fler frågor som väntar på svar. En av dessa frågor har väckts av Peder Ahlström, bland annat i en insändare i gårdagens GA, och den rör hur hamnen i Klintehamn ska kunna hantera godset från brottet och de skepp som ska frakta det. Så vitt jag kan bedöma verkar frågan både initierad och befogad, liksom följdfrågan hur eventuella förändringar av infrastrukturen ska åstadkommas och finansieras.