Genmäle
Erik Fransson ägnar ganska stor möda åt att utmåla mig som okunnig i sin ledare den 26 mars. Det följer samma mönster som andra socialdemokratiska skribenter ägnat sig åt under den senaste tiden: Istället för att välkomna när jag går oppositionen till mötes så ska detaljer nagelfaras för att man ska hitta kritikpunkter. Jag kan i sammanhanget nämna tre händelser i närtid som förtjänar att klaras ut:
1. På regionstyrelsens arbetsutskott den 11 mars, som jag var ordförande för, gav regiondirektören information angående Coronavirusets effekter på verksamheten i Region Gotland. Till kvällen krävde Socialdemokraterna ytterligare möten om Corona – vilket jag direkt sa okej till eftersom det inte borde vara partipolitik att tillgängliggöra information. Trots att jag gick oppositionen till mötes blev jag kallad ”orutinerad” på den S-märkta ledarsidan, för att jag inte kunnat ge mer info om Corona på mötet den 11 mars. Men saken är ju den att Gotland inte hade några bekräftade fall av Corona den 11 mars och att det därför inte fanns mer information än den som gavs.
2. Erik Fransson tar i sin ledare upp att jag ajournerat ett möte med regionstyrelsens arbetsutskott för att det blivit otydligt kring två yrkanden från oppositionen. Jag är gärna frikostig med ajourneringar för att kunna reda ut vad de politiska blocken faktiskt menar. I det här fallet behövde vi reda ut en del saker – och jag kan konstatera att yrkandena som kom från de rödgröna den 11 mars också ändrade formulering på regionstyrelsen den 24 mars. Min uppfattning är att det är bättre att ajournera sig och reda ut saker, än att ta beslut bara för att ta beslut.
3. Slutligen finns det frågetecken om försäljningen av Bävern 1 i Visby. I arbetsutskottet den 11 mars gjorde Miljö- och Byggnadsnämndens ordförande ett yrkande, som sen förändrats i regionstyrelsen den 24 mars. Bakgrunden är att information från samhällsbyggnadsförvaltningen tillkommit som gör att yrkandet kan justeras för att bli än tydligare, vilket såklart är bra.
Att information tillkommer, att yrkanden inte alltid är perfekt formulerade och att situationer förändras – det är naturliga skeenden i det politiska livet, oavsett om det är jag eller Eva Nypelius som sitter ordförande på ett möte. Att socialdemokratiska skribenter hängt upp sig på dessa detaljer – där min största brist verkar vara att jag lyssnat in oppositionens åsikter – det tycker jag vittnar om att dessa veckor ändå förflutit utan större missöden från min sida.