Krönika
I måndags var det regionfullmäktige. Återigen ett decimerat sådant med anledning av den rådande situationen. På dagordningen fanns årsredovisningen att hantera. Den visar på allt det bra arbete som gjorts under året. Jag valde att lyfta tre områden. Förskolan och dess vikt för ett fungerande samhälle. Att vi har små barngrupper på Gotland men att alliansens nedskärningar riktar in sig just på att förstora barngrupperna och att det är fel väg att gå. Äldreomsorgen har väldigt goda omdömen på Gotland. De allra flesta av våra äldre trivs med både hemtjänst och äldreomsorg. Den tredje delen var starten av första linjen mot psykisk ohälsa. Ohälsan ökar och det här var helt rätt insats men vi måste göra mer för att bryta utvecklingen.
Eva Bofride recenserade sedan debatten i sin ledare men måste ha lyssnat på den med ett öra. Visst sa jag att alliansens företrädare borde be om ursäkt, dock bara till hälso- och sjukvårdsnämndens tidigare ordförande.
Alliansens kritik av arbetet han ledde var inte nådig när de satt i opposition. Liberalerna som nu leder nämnden krävde att han inte skulle beviljas ansvarsfrihet på grund av underskotten. Det ställdes återkommande avgångskrav och tonläget var högt. Efter ett och ett halvt år med ny ordförande har inriktningen på arbetet inte ändrats alls. Det är alltjämt ett gnetande med de stora kostnadsposterna; utomlänsvård, läkemedel och hyrpersonal.
För utomlänsvården är nästan samtliga rabatter vi tidigare hade på vården i Stockholm nu bortförhandlade. Det resulterar i ökade kostnader om minst 20 miljoner kronor. Hyrpersonalen där behovet tidigare minskade ökar nu istället och gällande förmånsläkemedel ligger vi alltjämt på en mycket hög kostnadsutvecklingsnivå. I bokslutet går tydligt att se att underskottet för nämnden låg på nästan 40 miljoner kronor men också att Gotland fått 50 miljoner mer än beräknat i statsbidrag. Hade dessa inte landat in hade vi haft ett underskott som varit betydligt högre. Nettokostnadsutvecklingen fram till mars i år ligger på skyhöga 8 procent. Det är månader då relativt liten del kan härledas till pandemin.
Jag ställde den retoriska frågan i fullmäktige om tonläget i debatten om sjukvården nu kommer vara detsamma. Om man kommer kräva ordföringars avgång, kommer man att bevilja ansvarsfrihet och kommer man att kräva ett nytt ledarskap för Gotland? Den frågan fick inget svar men den är befogad. Intar man ett tonläge likt det alliansens företrädare hade innan valet så tror jag att fler än jag förväntade sig att man också skulle kunna leverera.