Krönika

Tidningen Vi anordnade en demokratikväll förra veckan och den gav anledning till många tankar kring det som sker i vår närhet och omvärld. Olika artister och debattörer medverkade och gjorde att man gick stärkt därifrån. Det är verkligen viktigt att stå upp för demokratin för annars kan det gå riktigt illa. Det finns gott om historiska exempel på hur det kan gå när partier väljs in på demokratisk grund och falsk propaganda. Dessvärre finns det gott om exempel som utspelar sig i Europa just nu som borde få alla sunt tänkande människor att reagera och inse vad som håller på att ske i Sverige. Sverigedemokraternas stämma i helgen visar tydligt hur de vill att Sverige skall omformas.   

Hur kan ett land med en befolkning som har så hög utbildningsnivå sympatisera med Sverigedemokraternas politik? Facebook och Twitter är några av skälen till den okunskap som sprider sig. Jag har sen lång tid tillbaka rensat ut Facebookvänner som delar rasistiska inlägg och som ger spridning till osanningar och idiotiska inlägg. Jag ska även syna det jag själv sprider ännu mer noggrant.

Såg Sound of music i helgen, för första gången. För femtio år sedan prioriterade jag att se Dracula och skräckfilmer före romantik. I dag är jag mer romantisk. Filmen var riktigt bra och den hade ett antifascistiskt budskap som jag totalt missat. Musiken var jag mycket bekant med.

Har tidigare skrivit om mitt politiska medvetande under 60-talet och det stärktes under tidigt 70-tal. Arbetade på LM-Ericsson mellan 1971-1974 men trivdes inte speciellt bra, men man var tvungen att jobba. Gladdes dock av att få göra militärtjänsten på P18, mest för att slippa ifrån fabriksgolvet under ett år. Vi var ett glatt gäng gotländska malajer som trivdes i varandras sällskap. Pratade inte så mycket politik under militäråret. Efter valet 1973 så började jag prenumerera på SSU tidningen Frihet och köpte Aftonbladet dagligen för att förkovra mig och funderade alltmer på att komma bort från fabriken. Hade en ganska osäker period då. Flyttat hemifrån och bodde mitt i Visby innerstad. En helg i Stockholm 1974 så stimulerade en kusin mig att söka mig till vården. När jag kom hem sa jag upp mig, gick arbetslös några månader och sökte in till 23 veckors sjukvårdsbiträdesutbildning. Kom in på manlig kvotering och var ensam kille med 15 tjejer som gick utbildningen våren 1975. Detta blev en vändpunkt i mitt liv och jag betraktar detta som det mest avgörande beslutet för mig personligen och banade vägen för min fackliga och politiska karriär.