Så har har Danmark fått en röd regering. Och förstärkt blå politik!
Det låter märkligt och är det också. Men låt mig förklara:
Valresultatet innebar att det fanns en majoritet för att utpeka socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt som Danmarks första kvinnliga statsminister. Så blev det - men bland stödpartierna finns Radikale Venstre (ett svårplacerat mittenparti) som tidigare i år kom överens med den borgerliga regeringen om en stram ekonomisk plan som i stora drag innebär att danskarna ska spara sig ur krisen. Det röda alternativet innebar stora investeringar, skattestigningar och ökad skuldsättning.
Radikale Venstre gjorde ett kanonval och är nu regeringens tunga parti även om socialdemokraterna är större. Men det tredje regeringshjulet (Socialistiskt Folkeparti) har försvagats. Så det blev Radikale Venstres politik som kom att dominera regeringsförklaringen som Helle Thorning-Schmidt läste upp förra veckan. Och den politiken är alltså i stora drag formad tillsammans men den tidigare borgerliga regeringen!
Och nu haglar anklagelserna om löftesbrott mot Socialdemokraterna och Socialistiskt Folkeparti. Mycket av det som var heligt i valrörelsen har de röda partierna nu tvingats överge. Det skulle införas miljonärsskatt, bankskatt och aktieskatt. Efterlönen (en slags för samhällsekonomin dyrbar förtidspension) skulle bevaras och kontanthjälpen ökas. Av allt detta blir - intet.
Så man kan gott förstå att de röda partiernas väljare är besvikna. Helle Thorning-Schmidt försvarar sig med att det inte går att hålla vallöftena eftersom man inte har majoritet (på grund av det egensinniga Radikale Venstre). Ja, så kan man ju se det. Men vad var det då för mening med att få en ny regering - när den "gamla" politiken bevaras?
Situationen är ju också något märklig för den nyfödda borgerliga oppositionen. Visst kan man ironisera över de rödas svikna vallöften - men när nu resultatet är att det förs borgerlig politik så ska man väl inte gnälla?
Det var faktiskt lite av upp-och-ner-vända världen efter den nya statsministerns öppningstal i folketinget. Vissa saker är ju orubbliga. Som att påven är katolik och att det inte kommer att regna om man tar med sig ett paraply på promenaden. Och att ett öppningsanförande i en riksdag eller folketing alltid är det hittills sämsta och svagaste i historien. Men så blev det alltså inte denna gång i Danmark. Den avgående statsministern Lars Løkke Rasmussen tvingades i sin nya roll som oppositionsledare faktiskt i stora delar rosa regeringens handlingsprogram - eftersom det var så blått!
Men; - och det ska också sägas - det är visserligen blå fernissa på regeringsförklaringen men också en del som fasthåller de gamla socialistiska synderna att bestraffa dem som arbetar och belöna dem de ska försörja. Man tillåter förlängda sjukskrivningsperioder (i all evighet?), man slår en betalningsring runt Köpenhamn som gör tillvaron dyrare för dem som jobbar, man minskar möjligheterna för dem som vill söka privat vård för att snabbt komma tillbaka till jobbet...
Så nog finns det en hel del för den borgerliga oppositionen att ta tag i, trots allt!