Ett nytt år är här. Jag hoppas att alla läsare fått njuta av ledighet. Ett stort tack till de många som valt att arbeta för att upprätthålla välfärden.
Det är ett spännande år som väntar. Det händer mycket på Gotland som det finns anledning att återkomma till i kommande krönikor. Men denna krönika kommer istället handla om något som är nytt sedan nyåret.
Vi har återigen fått ett regemente på ön och försvarsförmågan stärks steg för steg efter nedrustning och moderaternas syn på försvaret som ”ett särintresse”. Säkerhetsläget i Östersjön kräver ett stärkt försvar.
Men det kräver också att Sverige arbetar aktivt för gemensam avspänning i området. Sveriges internationella renommé är gott och att vi nu sitter i FNs säkerhetsråd är viktigt. Sverige kan och bör ta en roll i det fredsstärkande arbetet runtom i världen.
Men att stärka totalförsvaret handlar till stor del om förberedelser. Vi ska aktivt verka för att kriser inte uppstår men om de gör det ska vi vara säkra på att vi kan hantera dem så bra det är möjligt. Jag tror vi är många som efter den senaste tidens ökade information och fokus på krishantering tittat i skafferiet för att se hur många dagar vi skulle klara.
Mitt skafferi klarade definitivt inte den vecka som MSB förordar. Tringiakök, tält, filtar, batteridriven radio, tändstickor och mycket annat är det som behöver finnas för att vi ska klara en kris. Låt oss arbeta för och hoppas att den där lådan får förbli oanvänd. Men det är skönt att veta att det finns en försäkring att tillgå.
Detsamma gäller den inventering av skyddsrum som gjorts och som visar på brister. När jag var liten och växte upp i Eskilstuna användes skyddsrummet som förvaringsutrymme och för pingis och lek.
Jag tror att flertalet skyddsrum har använts och används just så. Men inventeringen har visat på brister som behöver åtgärdas för att infrastrukturen ska kunna tas i bruk i händelse av kris.
Att planera, träna och skaffa sig kunskap är avgörande för att vi som samhälle ska stå starka om vi någon dag behöver göra det. Och enda vägen att klara det är att göra det gemensamt.
Att tillsammans ha en plan för sitt närområde och se till att det finns vatten, mat och annat vi behöver för att klara den första tiden om det exempelvis stormar så pass i flera dagar att färjorna inte kan använda hamnarna och lossa gods. Att bo på en ö är till viss del utsatt och de lager av mat, tvål, vatten och annat som fanns under kalla kriget är borta sedan länge.
Krismedvetenheten och kunskapen om krishantering hos befolkningen behöver öka menar MSB. Det är ett ansvar vi alla behöver ta. Både individuellt och gemensamt.