Sagan om Karl Bertil Jonsson är ett måste på julafton. Åtminstone för oss som gillar det där med rättvis fördelning. Sagan utspelar sig på den tiden ”då man ännu kunde se fattiga människor gå omkring på gatorna” säger Tage Danielsson i inledningen. Han hade nog för sig att det tillhörde en svunnen tid.
Men 40 år efter filmpremiären kan vi fortfarande ”se fattiga människor gå omkring på gatorna”.
Hur vi fördelar de pengar som tas ur vår gemensamma skattkista är avgörande för hur vi som går på gatorna har det men också hur våra gator ser ut.
Ur skattkistan delar vi exempelvis varje år ut 14 miljarder kronor i rot- och rutbidrag. Debatten om rot och rut handlar om huruvida dessa bidrag fått villaägare och användare av hemtjänster att bli vita, det vill säga att sluta upp med att bidra till den svarta ekonomin och istället redovisa till Skatteverket vad de håller på med. För det var det som var målet för rot och rut. Förutom att svarta jobb förmodligen blivit vita, men därom tvistar de lärde, så har det fått konsekvenser på andra plan för både individen och samhället. Men dem snackar vi inte om.
Förr i tiden fanns det familjer som hade anställda som lagade maten, serverade maten, klippte och ansade i trädgården, städade hemmen, läste läxor och var barnvakter. Den uppgiften fyller rut idag. En hel del barn växer upp utan att behöva se sina föräldrar städa hemmet, hämta dem på dagis, klippa och ansa i trädgården och läsa läxor med dem. Det för onekligen tankarna till flydda tider det med.
Allt fler anlitar rut-städerskor och rut-lärare men hur påverkar det uppfattningen hos deras barn om vad som krävs den dag man ska stå på egna jobb och städben? Inte vet jag, de kanske ändå lyckas växa upp i medvetenhet om att allt inte kommer att vara serverat.
Eller så växer de upp i tron att vissa med rätta kommer att ha en servicenivå, delvis betald av samhället, som överstiger vad andra anser ligga inom räckhåll. Vem vet.
Under rekordåren byggdes en miljon bostäder. En del reste sig i flera våningar över marken, andra stod på rad och åter andra stod där en och en. I den del av miljonprogrammet där husen står åtskilda från varandra eller i rad så byggs det till, det renoveras och det byggs om. Rotbidrag för införskaffande av nya kök och fasadrenoveringar regnar över vissa hus och områden medan det inte ens duggar det minsta lilla bidrag över de hus som har flera våningar på varandra.
Det blir alltså snyggt och tjusigt på vissa gator och mindre tjusigt på andra gator.
Så Karl Bertil är nog högaktuell även nästa jul. Om inget händer förstås.