Att åldras med behag är inte alls enkelt

Krönika Gotlands Folkblad2017-08-30 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

En värdig död är tankar som upptar mig, när åldersnojan sätter in och plågsamma krämpor tar nattsömnen. Vi lever allt längre. Hur åldrandet kommer att te sig, vet vi inget om. Att döden väntar i slutet på den mödosamma vandringen, kan vi vara säkra på.

I Sverige liksom övriga världen pågår utan människors medgivande ett assisterat dödande dagligdags. Det bombas eller skjuts ihjäl hejdlöst med valda ledares goda minne eller kriminellas stiftade lagar. Bryr vi oss? En sen abort däremot upprör. Glidningar i människosyn varierar. Vi fängslar och dödar. En åldrande kropp är på sitt sätt ett fängelse.

En gammal människa som självvalt vill gå ur tiden tar svensk lagstiftning ingen hänsyn till. Självvald död, assisterat självmord, aktiv dödshjälp, eutanasi är kriminellt. Om en åldrig eller cancersjuk människa önskar självvalt livsslut, och man upprätthåller läkarassisterat liv, så kallad palliativ vård, äger hon ingen rätt till sin egen död

Hur länge och till vilket pris skall ett liv upprätthållas. Att avbryta behandling är lagligt, också terminal sedering vilket innebär att patienten sövs ner och inte längre ges näring och vätska tills döden inträder.

Vad är outhärdligt lidande? Vad betyder barmhärtighet?

Att införa Oregonmodellen i Sverige, det vill säga att skriva ut ett starkt sömnmedel enligt vissa bestämda kriterier, ett sömnmedel som patienten tar - eller inte tar - när hen vill, den tanken får dödsdebatten i Sverige att gå i spinn och politiker att ducka.

Dödshjälpsfrågan som framfördes under politikerveckan av Staffan Bergström, professor i internationell hälsa, är inte enkel. Motståndare hänvisar till dödshjälpsklinikerna i Nederländerna och Schweiz och stretar emot med begreppet ”sluttande plan” och ser en katastrofutveckling i dess följd.

I den ligger tanken att den billigare dödshjälpen kan bli en ersättning för den dyra palliativa vården. Det som talar för Oregonmodellen är att den är så restriktiv att riskerna minimeras. Du får ett recept på ett dödspiller. Krav från två oberoende läkare: det är personens egen vilja, du är beslutskapabel och psykiskt frisk, i ett slutskede av en dödlig sjukdom som väntas leda till döden inom ett halvår. Du själv använder receptet eller låter bli. Frågan är hur många som utnyttjar dödshjälpen?

Ytterst är dödshjälp en fråga om tid och makt. Hur länge ska patienter tvingas lida? Och vem ges makt att ta beslutet?

Själv kräver jag respekt för en önskan att få lämna livet, när jag så vill. Åldrandet i sig är ett lidande. Åldras med behag är alls inte enkelt.