Idag är det Internationella barndagen. I morgon är det dags för nästa viktiga dag – Kanelbullens Dag. Kanelbullar och barn. Bullkonsumtion kontra barns rätt till liv och utveckling. Nog kan man tycka att den omhuldade kanelbullen är något överskattad, samtidigt som barns rättigheter är underskattade. Smått och stort om vartannat.
FN:s barnkonvention som nu funnits i dryga 25 år lägger fast att varje enskilt barn har rättigheter. Rätt till liv och utveckling, rätt att komma till tals, rätt att inte diskrimineras och att barnets bästa alltid skall komma främst. Den nuvarande regeringen har lovat att äntligen göra Barnkonventionen till svensk lag. Men det verkar segt. Varför?
Barn som växer upp under trygga villkor är otvivelaktigt en tillgång för samhället. Men alltför många barn och unga har det knepigt idag med otrygga hemförhållanden och den psykiska ohälsan breder ut sig. Alltför många drabbas av kränkningar och diskriminering. Detta är ovärdigt Sverige.
Bris hjälptelefon för barn sänder signaler om allt detta som måste tas på största allvar. Politiker och myndigheter borde därför lägga örat till barn och unga – lyssna och agera.
Lyfter vi blicken ut över världen visar statistiken att tillståndet för barn blir allt bättre. Numera går lika många flickor som pojkar i skolan, vilket är en viktig förutsättning för en positiv utveckling i ett land. Under de senaste 25 åren har barnadödligheten halverats, men fortfarande dör varje dag 16 000 barn under fem år. Den extrema fattigdomen har också halverats.
Så, för att citera Cornelis Vreeswijks Ballad på en soptipp: ”För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli.” Så är det nog, men ambitionen måste ändå vara att alla barn skall få ha det bra. Just nu ser det bekymmersamt ut i världen med krig, flyktingströmmar och terrordåd. Ur led är tiden, som redan Hamlet hävdade för 400 år sedan.
Människan sätter barn till världen och vill självklart ge dem skydd och allt gott. Men nånstans under uppväxten börjar det halta. Barnets bästa glöms vartefter bort och får stå tillbaks för så mycket annat i tillvaron. Samhället tar inte heller barns tankar och fantasi på allvar.
Angelina, 12 år, i en gotlandsskola säger: ”Världen är så stor, men om man samarbetar kan man förändra stora saker. När jag blir stor tänker jag förändra. Jag tänker låta min och barnens röster bli hörda.” Precis så är det – vuxna borde lyssna och inse att barn kan ha lösningar på problem genom sin klarsynthet och fantasi.
Nils Ferlin är också klarsynt i en diktrad: Människan är bara ett bloss i vind, ett födsloskrik och en fårad kind.
Varje människa rätt till ett gott liv under sin korta tid på planeten.