Putin intog Krim inte för att återföra ett landstycke till Ryssland efterskänkt av Gorbatjov, i samband med Sovjetunionens sammanbrott.
Nej Putin ville i första hand åt Svarta Havsflottan, något som talats tyst om. Med förlängt avtal om Svarta havsflottan fick Putin ny kraft till havs och omplacerade flottdelar till Östersjöregionen.
Låt oss inte väja för det säkerhetspolitiska läge, som håller på att totalförändras i Östersjön. Vi har numera en förändrad normalbild i Östersjön, eftersom Ryssland sedan 2008 har ändrat sin strategi. Ryssland har ett starkt intresse av att säkra tillgången till Östersjön.
Vi skall inte överdriva Ryssland försvarskapacitet, men skrämmande är att rysk krigsmakt haft ambitionen att kunna dra samman stora trupper på kort tid genom den upprustning som pågått sedan slutet på 1990-talet. Det var då Putin började en mer aggressiv utrikespolitik. Då tillkom den så kallade substrategiska interkontinentala doktrinen i vilken Baltiska stater ligger inom rysk intressesfär. Det är doktrinen bakom framväxten av ryskt försvar som få talar om, som är det verkligt oroande.
Överlägsenhet i luftrummet prioriteras framför kontroll av territoriet. Man utför hellre operationer, där man kan byta ut ledare man kontrollerar eller genom allmän destabilisering genom infiltration. I konflikter fokuserar man på icke-militära åtgärder politiska, ekonomiska och informationsåtgärder. De genomförs genom att utnyttja folkets potential till protest. Tillvägagångssättet blir synligt i Östra Ukraina och på Krim.
Idag finns närvaro av kärnvapen i form av Iskander-m i Kaliningrad med en räckvidd, som kan nå Stockholm. I den ryska provokationen finns både markmissiler och robotbestyckade korvetter.
Problemet är att i förhållande till den framväxande militära utbyggnaden i Ryssland finns ingen motsvarighet i väst. Man kan inte skaka fram stora trupper i en hast från västsidan.
I stället för att behålla Östersjön på agendan läggs nu Svenska institutet på Gotland ner, den naturliga platsen för framtida demokrati och säkerhetsarbete. Reagerar gotländska politiker starkt och aktivt? Inte.
Sveriges grundläggande intresse är avspänning i området. För det krävs dialog och demokratiarbete inte bara med Ryssland utan samtliga länder kring Östersjön. Det är mycket vi skulle kunna göra från Gotland med samma Östersjöländer.
Återuppliva verktygslådan från ESK-samarbetet under det kalla kriget genom de olika Osse-instrumenten kring säkerhet och samarbete, våra traditioner kring nedrustningsområdet inte att förglömma. Vi kan inte avskriva en rysk konfrontation.